Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frisinnade och omstörtningsmän i Ryssland, af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
europeiska folken. Att då med detsamma
fördomsfria ryssar skulle inse, hur långt efter andra nationer
deras folk sfod, faller af sig själft, och hos många
föddes ett brinnande begär att föra utvecklingen framåt
med stormsteg. Till all lycka uppsteg då på tronen
en herskare, som hyllade “upplysningens44 ideer, om
ock under form af den “upplysta despotismen44. Jag
menar Katarina den andra. Under hennes styrelse
började också Ryssland första gången med kraft
ingripa i den europeiska politiken, och därigenom
knötos band äfven med västerns civilisation. Efter henne
kom så på tronen den obetydlige Paul, som dock
snart mördades — med sin sons vetskap, och genom
denna blodiga gärning vardt Alexander I Paulovitsch
kejsare af Ryssland. Denne monark hyste en hel del
frisinnade åsikter, och då dessutom hans gunstlingar,
hvilka hade en betydlig inverkan på hans känsliga
och något vankelmodiga sinne, till en början voro
frisinnadt folk, så fortsattes Katarinas verk af hennes
sonson.
Då för tiden upprörde Napoleon den förste hela
Europa, kufvade folk och afsatte furstar, skapade nya
städer och ändrade öfverallt gränser och samhällsskick.
Härigenom kom mo folken i närmare beröring med
hvarandra än någonsin förr. Hvad nu särskildt
Ryssland vidkommer, så fördes dess europeisering betydligt
framåt genom Alexanders lifliga deltagande i de
napoleonska krigen. Men Napoleon var en revolutionens
son och genom honom kommo revolutionens idéer
ut ibland folkens massor, så kejsare han var. Från
denna tid grydde i många bildade ryssars bröst
tanken på, att deras land borde få ett konstitutionellt
styrelseskick, och de ansågo det ej omöjligt, att den
som skulle införa detsamma kunde bli kejsaren själf.
Härutinnan blefvo de dock mycket besvikna.
Alexander inträdde i “den heliga alliansen4’, som leddes
af den framstegsfientlige österrikaren Metternich, och
snart spordes också en afgjord tillbakagång i tsarens
frisinnade sträfvanden. Detta gaf upphof till mycket
missnöje och mycken jäsning hos dem, som väntat,
att hörnstenen till Rysslands nya æra af frihet och
framåtskridande skulle läggas med det snaraste af
monarken, och de missnöjda sammanslöto sig snart
till en vidtutgrenande liga. Denna liga räknade
huf-vudsakligen militärer i sina led, och dess syfte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
