Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frisinnade och omstörtningsmän i Ryssland, af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
säga, för en sak, som de snart bragtes att anse helig
och i hvars tjänst de ansågo alla medel lofliga.
Och hafva de nu något åstadkommit? — Nej,
intet af verkligt gagn, ja, intet, som ej kanske mera
är till skada. Alexander den andre sänktes i grafven
— blott för att på hans tron skulle komma en
kejsare, från första början färdig att kväfva och
undertrycka hvarje spår till frihetssträfvan, en herskare,
som lät sin faders reformer afstanna, och afskilde sig
från all beröring med sitt folk genom en
ogenomtränglig kedja af gendarmer, polis och militär. Också
kunde nibilisterna ej träffa honom, utan han gick ur
verlden blott af sjukdom och kanske själfförstörelse.
Vid hans död var panslavismens och stilleståndets
kämpar mäktigare än någonsin, de frisinnade och
omstörtningens män mer maktlösa än förr. — Hans
son, ja, hur det skall gå med och under honom, det
är svårt att säga. Den unge mannen har talat några
vackra ord till främmande makter, men inom sitt
rikes gränser synes han låta faderns påbörjade verk
gå framåt och frodas under lämpliga personers
nitiska hägn. — — — — — — — — —
Det kunde nu vara något att säga om hur de
strömningar, som uppröra det väldiga Ryssland, framträda
för främlingar, som besöker detsamma. Känner han
sig månne betryckt och förstämd, möter han
dysterhet och hätskhet hvart han kommer, motbjudande
förtryckande, maktpösande konservatism, absolutism
och panslavism, sörjande, lidande frihetskärlek och
humanitet? Nej, visst icke. Det som först fläktar
emot en därborta är en fryntlig, vidsträckt gästfrihet,
som strax i början berör en trefligt och kommer en
att känna sig hemmastadd. Och det behöfves heller
alls ej så mycken tur, för att man skall komma in
bland människor, väl bildade, fullt förtrogna med
västerns odling och seder, intresserade för litteratur
och konst, och last hut not least, med öppet sinne
för frihetens stora känsla, för lindrandet af förtryck
och okunnighet. Ty visst är, att dylika åsikter och
känslor besjäla vida kretsar af den ryska
“intelligensen och det kanske i långt högre grad än våra
bildade klasser. Man har i dessa dagar fått ett ga/iska
godt bevis på sanningen af det nu sagda i de många
uttalanden af deltagande, som från ryskt håll riktats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
