Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. I - I. Från Neva till Amur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son Alexander II se vi lierrskaren ännu mera gifva
alkali på den allt uppslukande koncentreringen af makt
och glans kring hans person. Med hans regering
framträda för första gången i nyare tid de kejserlige
prin-sarne, ’storfurstarne’, såsom verksamma politiska faktorer
i Rysslands både inre och yttre historia.
Detta första experiment kan ej sägas hafva slagit
vidare väl ut. Af Alexander II:s tre yngre bröder
var storfurst Konstantin än mer “vesterländsk" och
frisinnad än kejsaren själf, liksom han af samtliga bröderna
onekligen var den kunskapsrikaste, den intelligentaste
och dådkraftigaste. Och hade han nöjt sig med rollen
såsom sin något vankelmodige käjserlige broders kraftiga
ryggstöd och verksamme hjälpare, då hade kanske
mycket nu sett annorlunda ut i ’det heliga czarriket’, liksom
för visso storfurst Konstantins egen lott blifvit en Lelt
annan än nu blef fallet. Men efter allt att döma lät
han i ett svagt ögonblick maktlystnaden föra sig för
långt, och han lär, då efter mordet å brodern dennes
lifsverk hotades med förintelse af den då inbrytande
mäktiga reaktionen, hafva låtit sig förledas att träda i
så nära förbindelse med de revolutionära krafterna, att
de nya makthafvandena kunde anse honom hafva så
godt som tangerat högförräderiets farliga stråt . . . Och
så beröfvade honom ett penndrag af brorsonen, den nye
czaren, Alexander III, alla hans värdigheter och
befattningar, — reducerande honom till en fallen storhet, snart
en bruten man, som i fängelseliknande tillbakadragenhet
framsläpade en beklagansvärd tillvaro, till dess döden
efter ett decennium befriade hans vingklippta ande.
Om Alexander II:s äldste broder Konstantin öfvat
ett dominerande inflytande öfver broderns inrikespolitik,
så spelade den mellerste, storfurst Nikolai, en
motsvarande roll i utrikespolitiken och såsom militär, särskildt
i ryskturkiska kriget. Äfven han föll — “och hans fall
var stort" — t. o. m. tidigare än storfurst Konstantin,
men utan dennes storslagna karaktärsegenskaper och
rika intelligens, kan han icke göra anspråk på de
sympatier, som man ej kan neka brodern. Tvärtom:
storfurst Nikolais fall ställdes t. o. m. i samband méd något
så lågt och ovärdigt som militär-ekonomiska
jättesvind-lerier och underslef, för hvilka den käjserlige
“general-fältmarskalken“ skall hafva befunnits ej varit främmande.
Och så afklädde den beslutsamme Alexander III äfven
denne farbroder alla värdigheter och utmärkelser,
redu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
