Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. I - I. Från Neva till Amur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
på det klara med, att politiken icke var deras sfer. Och
hvad särskildt käjsarinnan Dagmar beträffar, så var hon
nog mer så att säga “representativ" än sin käjserlige
gemål, men han var dock och förblef en gång för alla
“herre i sitt hus".
Det var således nog ej egentligen maktbegär eller
hersklystnad, som gjorde att änkekäjsarinnan beredde
sig att spela en dominerande roll vid det nya hofvet.
Det var nog snarare, att hon till en början ansåg detta
så godt som själfklart och hade litet svårt att tänka sig
den aldrig mycket framskjutne sonen från i går såsom sin
herre i dag. Och då så härtill kom, att vid hans sida
stod en liten ung, alldeles nyss införskrifven tysk
prinsessa, så torde man finna det ganska förklarligt, att
käjsarinnan Dagmar och mången med henne till en början
voro färdiga att tro, att för henne en makt-aèra nu
vore i inbrytande.
Men härvid hade man ej riktigt tagit den unga
käjsarinnans karaktär med i beräkningen. Hon befanns
snart icke villig att spela någon secunda roll eller att
tillåta någon slags delning af inflytandet öfver sin gemål.
Med tvekan och utan varmare känslor hade hon gifvit
vika för sina anförvandters böner och råd samt blifvit
czarewna, — men då ville hon också vara detta till fullo,
allra helst sedan hon, efter allt att döma, snart lärt sig
att värdera sin gemåls i grund och botten aktningsvärda
personlighet.
Hon har vid sitt ’emancipations-arbete’ haft god
hjälp af flerfaldiga omständigheter. Nikolai II är af en
mer tillbakadragen och för lugnet fallen karaktär, hvadan
han mera tilltalades af sin gemåls engelska idéer att
göra hofvet till ett home, än af den för prakt och nöjen
i alla tider begifna moderns förkärlek för lysande fester
och hennes glädtiga men kanske litet oroliga och efter
ständig omvexling längtande temperament.
“ Striden “ mellan svärmor och sonhustru blef ej
heller vare sig intensiv eller långvarig, hvilket öfrigt
knapt varit möjligt i betraktande af käjsarinnan Dagmars
lätta och litet indolenta temperament, som aldrig lät
henne göra något riktigt allvar af sina quasi-pretentioner.
Vi misstaga oss säkerligen icke, om vi antaga att aldrig
någon slags — för att icke säga “scen" — ej ens någon
synnerligen märkbar slitning kunnat observeras under
tiden för denna lilla ’strid’ (för öfrigt nära nog ett för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
