Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. II. Hohenzollrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
husgud, med hvilken den höge härskaren kan anse sig
stå på något så när jämlik fot. “Social reformator44
och etikettsvurm, — franskhatare och franskvän, —
o. s. v., o. s. v.
Den där misskända § i Norbecks “Dogmatik44 —
ryslig i åminnelse — rörande “föreningen af Kristi båda
naturer44 faller mig alltid i hågen, då jag tänker på
Wilhelm II af Hohenzollern. Men om jag ej kan sympatisera
med alla eller ens de flesta yttringarna af hans
assimi-lationsprocess, så måste jag dock, såsom också redan
an-tydts, skänka min sympati åt denna sträfvan själf,
synbarligen lika allvarlig som den måste vara svår: att ena
stridiga familj traditioner, stridiga tidsströmningar af alla
slag. Krigarvurmen Wilhelm II har ju dock faktiskt
hittills förblifvit en “fredskejsare44 — och redan det är
ju mycket nog.
Men för att nu sluta det otacksamma görat att orda
om en så ofantligt omordad man som Tyska Rikets nu v.
kejsare, så vilja vi till sist såsom, enligt min åsikt, ytterst
karaktäristiska för “Wilhelm I. R.“ annotera ett par
(skenbart små) olikheter mellan prins och kejsar Wilhelm,
hvilka olikheter tydligen bero på en formlig viljeakt,
genomförd med fast och erkänhansvärd bestämdhet och
segerrikt genomförd. Såsom prins var han känd för sina
synnerligen talrika förbindelser med kvinnor af den
“lättare44 sorten. Detta gick t. o. m. så långt, att en hög
diplomat på den tiden såg uti denna omständighet en
allvarlig fara för framtiden; faran vore ej så stor,
anmärkte han (se: “Från Berlins salong er “) så länge
prinsen hölle sig inom de lägre krøtsarne, men om han
började höja ögonen till någon högre stående, äregirig dame,
kunde denna möjligen få öfver honom ett ej gynnsamt
inflytande. Diplomaten kunde ha besparat sig dessa
farhågor, ty fr. o. m. den 15 Juni 1888 hafva ces dames
ej funnits till för Preussens kung och Tyska rikets
kejsare. Högt, högt anser sig Wilhelm 1. R. stå öfver sitt
preussisk-tyska folk, — men då erkänner han också att
detta har rättighet att se honom själf på äfven en
moralisk höjd. Så vardt Wilhelm II ett mönster för
äktenskaplig chevaleresm, hans dittills något försummade
gemål vardt med ens, t. o. m. i hans egna ögon, trots
hennes obestridliga obetydlighet, en person af största
betydelse, en slags inkarnation af kejserlig- och kungligheten
i och för alla tyska och preussiska kvinnor och hem,
hvilken inkarnation ej kunde nog ofta och nog mycket
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
