Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. II. Hohenzollrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
om direkt manlig arööljd. Huset Bourbon i Spanien
räknar visserligen sin tronbesittning från november
1700, — huset Hohenzollern i Preussen sin från januari
1701. Men som bekant dels kom ej det förra i full
besittning af Spanien förr än efter mer än ett decennium,
dels har det varit förjagadt i tvänne repriser, och dels
har f. n. en yngre gren ’usurperaf den äldres påstådda
rättigheter. Så att här afgår huset Hohenzollern med
segern. — Komma vi så till huset Savoyen, så vann
detta visserligen konungavärdighet anno 1713, men dess
nuv., halfrevolu tionära, titel daterar sig ju blott från
1861. — Huset Hannover i Storbritannien kom på
tronen 1714, men lämnar väl snart densamma åt huset
Ko-burg, till hvilket ju för resten genom sitt äktenskap
drottning Victoria redan faktiskt hör. — Huset
Lothrin-gen vann Österrikes och Ungerns kronor först genom
äktenskapsförbindelsen med Maria Teresia vid 1700-talets
midt, —- och nuv. ryska kejsarhuset kallades till
Rysslands tronföljd 1743 och besteg tronen först 1762 eller,
rättare sagdt, först 1796, efter den Anhaltska prinsessan
Katarina II:s död. — Om öfriga nuv. kejserliga och
kungliga dynastiers ålder lönar det ej att tala.
Danmarks Oldenburgare ha väl suttit där i snart ett halft
årtusende men Kristian IX är emellertid som bekant
vald’, huset Braganza i Portugal ärfdes 1853 af
Koburgare; Sverige har sina Bernadotter sedan 1810 och
1818 — och från 1800-talet äro samtliga öfriga
kungliga hus i Tyskland, Nederländerna, Belgien och på
Ballanhalfön.
Ergo är kungadynastien Hohenzollern på visst sätt
verkligen n:r 1 bland sina gelikar, — eller såsom den
engelska humorn döpt William II (The second’): “den
andre — för ingen“. Och vi ha redan an ty dt, att kejsar
Wilhelm varit den, som egentligen först gifvit ett yttre
uttryck häråt genom den grandiosa och imposanta
hof-hållning, som fr. o. m. hans regering karaktäriserat
Berlinerhofvet. Wilhelm I var för mycket blott soldat
och Friedrich III blef för kortlifvad för att kunna
tillbörligt markera “avancementet“ från ett kungligt till ett
kejserligt hof.
Detta har emellertid lyckats rätt väl, fastän det i
själfva verket ej (utom i diplomatisk mening, d. v. s.
utrikeskabinett) finns något tyskt hof. Konungen af
Preussen är tysk kejsare och hans äldste son Tyska
Rikets tronföljare, — detta är allt af Tyskland, som
Berlinerhofvet egentligen eger. Alla prinsar och
prin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
