Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Naturvetenskaperna i det 19:de århundradet, af L. Büchner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människans och den organiska världens i allmänhet tillkomst,
eller att man skulle komma därhän att kunna framställa
de mest olika organiska föreningar på rent oorganisk
väg eller att man kunde påvisa de mikroskopiska
organismernas roll som sjukdomsorsaker, eller att man med
ångans hjälp med stormens hastighet kunde genomkorsa
världshafven, eller att man medels en simpel metalltråd
kunde göra människorösten hörbar på milslånga håll
o. s. v., o. s. v., så skulle, säga vi, en sådan profet helt
enkelt blifva förklarad för narr, ja kanske inspärras på
ett dårhus. I så fall skulle det hafva gått honom som
det gick med den store Robert Mayer, energilagens
upptäckare, hvilken faktiskt blef förklarad för galen och
inspärrades på ett dårhus. Så skulle det kunna hända
den som ville förutspå något om det 20:de århundradet
och utsäga något om de framsteg människoanden i detta
århundrade kommer att göra. Kanske hafva de rätt,
hvilka påstå, att trots alla de resultat, hvaröfver vi äro
så stolta, gå vi ännu i civilisationens barnskor, och att
vi i själfva verket äro oändligt långt aflägsna från de
materiella och ideella mål hvarefter vi sträfva. Kanske
har Isak Newton användt den rätta bilden, då han
liknar oss vid barn som gå vid hafsstranden och som då
och då hitta några vackra stenar eller snäckor, medan
ännu det vida hafvet med dess skatter ligger
outforskadt. Vi äro ej i stånd att döma därom, då vi ju ej
veta och ej kunna veta, hvarest vi egentligen befinna
oss i den kulturella utvecklingen, och huruvida vi hafva
fortskridit långt eller kort i densamma. Vi hafva ju
ingen måttstock, hvarefter vi kunna rätta oss. Endast
framtiden kan döma därom. Vi skola därför ej
fortsätta denna tankegång vidare utan blott ännu en gång
allvarligt påminna därom, att vetandets och kunnandets
stora framsteg i vårt århundrade dessvärre icke — varit
ledsagade af motsvarande framsteg inom det moraliska,
allmänt intellektuella, litterära, sociala och kanske äfven,
politiska området. Att åstadkomma detta, om det
öfverhufvudtaget är möjligt, och den ännu saknade och dock
nödvändiga harmonien mellan tänkande och vara blir
kanske det kommande århundradets hufvuduppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
