Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. III. Kring Europas Oldtmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
ner.... och så stod drottning Victoria snart fram för
världen i sitt 3:dje och sista utvecklingsskede.
Huru bör då detta karaktäriseras med hänsyn till
hennes personlighet? Hon har mistat många af de
ojämnheter och kantigheter, som kännetecknade den långa
sorgetiden. Hon har blifvit mera rörlig, hon lefver nu
ej mera endast i “minnena", vinnlägger sig mera om sin
toalett än förut, har med ett ord blifvit mera älskvärd,
mindre “automatisk" än under det bedröfliga tidskiftet
1861—1885. Men på samma gång har hon också blifvit
ännu mera noga om “etiketten44, — efter allt att döma
på grund af någon klar förnimmelse af att hon såsom
Europas “furstliga oldtmor" för hvarje år blir en allt mer
och mer vigtig personlighet. Och hennes sparsamhet
(vi använda här ett synnerligen mildt uttryck), som
föddes under sorgetiden, har öfverlefvat denna i oförminskad
utsträckning. Besökande furstar få själfva bekosta sitt
“vivre44. Hennes Majestäts “present44 till britiska damer
är alltid och utan undantag densamma: en indisk schal
eller ett klädningstyg i något “indiskt44, omöjligt
mönster, som gör mottagarinnan förtviflad; hennes majestät
har erhållit dylika tyger i tributer från Indien till ett
sådant antal, att hon godt torde kunna kläda upp
samtliga sina kvinliga undersåtar dermed. Schalen är
särskildt alltid en oundviklig lysningspresent, då man har
äran att räknas till Hennes Majestäts omgifning. — De
enda varianterna i presentväg annars äro drottningens
porträtt (ofta gamla och hiskliga) samt hennes tryckta
dagböcker, hvilka hon äfven skickar till alla möjliga slags
inrättningar såsom ett bevis på gunst och sympati. (“Hon
måste väl någonstädes göra af dem44, säger en
antecknare litet elakt. . .)
Någon högre eller djupare begåfning torde
drottningen aldrig ha egt, men under prins Alberts tid såg
hon med hans klara, intelligenta blick, — och
sedermera har hon naturligtvis ej kunnat undgå att röna
inflytande af en Beaconsfield, en Gladstone, liksom
tidigare af en Peel, en Palmerstone, hvadan hon nog
ingalunda är en tomhufvud docka och en intellektuel och
politisk nullitet, såsom man ofta hör antydas. Tvärtom
vet hon nog ganska väl reda på sig särskildt i
utrikespolitiken, som alltid mest intresserat henne. Bland annat
har hon ett ovanligt starkt minne. Emellertid har hon
allt sedan prins Alberts död intagit en nästan än mera
passiv ställning till rikets styrande än författningen kräf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
