Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. IV. München och Stuttgart, Dresden och Karlsruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 7
huset i Darmstadt; konung Ludwig I hade en prinsessa
af detta hus till mor, och hans drottning var dotterdotter af
en Darmstadtsk prinsessa, medan drottning Maria af
Bayern (de båda sinnesrubbade konungarnes moder)
hade Hessiska prinsessor både till farmor och mormor.
Huru som hälst började prins Otto redan vid
omkring *20 års ålder — i slutet af 1860- och början af
1870-talet — att visa tecken till sinnesrubbning. År
1875 förklarade honom läkarne redan utan hopp, och
sedan dess undvek honom den kunglige brodern (som
förut egnat honom den mest deltagande vård) med en
liksom aningsfull fruktan. Hos prins Otto tog vansinnet
emellertid ej den monomaniska, stundom maniakaliska
form som hos den äldre brodern, utan han sjönk sakta
men säkert ned i en fullständig, apatisk själsslöhet.
Ljusare mellanstunder kan han väl hafva ännu i dag,
men någon föreställning om att han är konung förefinns
näppeligen hos honom.
— Vi vända oss från den bedröfliga krönte fången
på Fürstenried till den gamle vördnadsvärde prins, som
snart i halftannat decennium utan konungatitel "burit
dagens tunga och hetta" såsom Bayerns regent. Prins
Luitpold — nästa vår ingår han i sitt 80:de lefnadsår
— skulle för visso mången gång under denna tid, utan
att någon skulle däremot höjt den minsta tillstymmelse
till protest, ha kunnat låta proklamera sig till konung
af Bayern, — ja, från en del håll har detta t. o. m.
påyrkats, hvarvid man bl. a. erinrat om, att nuv.
storhertigen af Baden, då hans äldre bror var sinnesrubbad,
öfvertog ej blott regeringen utan äfven, om än efter
några års tvekan, kungatiteln. Prins Luitpold har emellertid
ståndaktigt vägrat att på detta sätt, enligt hans eget
uttryck, “kränka de monarkiska principerna*4 och på
visst sätt draga fördel af en anförvandts olycka. Då en
bjudande plikt kallade honom att göra slut på Ludwig
ILs olycksaliga och vanvettiga slöseri, höll han sig
emellertid ej undan, huru motbjudande än statskuppen måste
förefalla honom, och huru föga glädje han än hade att
vänta sig utaf öfvertagandet af regeringen i det
ruinerade landet. Plikttroget har han sedan dess stått kvar
vid statsrodret och har tillvunnit sig allmän aktning
såväl utom som inom landet. Plikttrohet och arbetsamhet
samt en hög grad af enkelhet och flärdlöshet äro de
utmärkande kännetecknen för hans karaktär liksom föi
den framl. äldste brodern, konung Max II. År 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
