Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - »De religiösa idéernas Ragnarök», af J. A. Davidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
förstörelsen af den gamla religionen göras
förberedelserna till uppbyggandet af den nya, kommande
religionen. Den moderna vetenskapen och det
moderna tänkandet bryta ned de gamla, sekelgamla
för-domarne och bana väg för en högre uppfattning af
sedlig fullkomlighet. Förgäfves söka de kuasiteosofiska
och pietistiska rörelserna att gjuta nytt lif i de gamla
dogmerna genom ett allegoriskt tolkningssätt och
gamla, möglade metafysiska spetsfundigheter.
Förgäfves söker den nutida teologiska kritiken att
utmönstra de partier ur bibeln, som strida mot
förnuftet, anständigheten och vetenskapen. Kristendomens
sol dalar alltjämt. Vi se således, huru samma
företeelser, ehuru i förändrad form, upprepas i vår tid
liksom fordom vid kristendomens framträdande. Min
vän, skönjer du ej vid synranden konturerna af den
nya religionen? Men nej, min vän, du ser ej detta,
du tillhör ännu de längst efterblifne. Dock, jag vet
det, jag känner det: äfven du skall snart deltaga med
oss andra i förtruppens strider. Dina bref säga mig
det. Äfven du skall snart se den uppgående solen,
äfven du kommer att ingå i det tredje riket.“
Tro dock ej, min vän, att detta rike skall varda
evigt beståndande. Äfven det skall i sinom tid gå
under och ersättas med ett nytt, när dess sedliga
ideal ej längre mäktar fylla dåtidens kraf. Ty
uppfattningen af det sedliga idealet och den religiösa
känslans utveckling löpa alltid paralellt. “Excelsior,
excelsior“, är utvecklingens lösen.
Och en sak till, min vän, innan jag slutar detta
bref. De öfvergifva idealen höra löjet och komedien
till. Den gamla, antika gudavärlden har ju länge
utgjort ett mycket omtyckt ämne för
komediförfat-tarne. Redan Cicero använde med framgång hela
sin vältalighet mot de naiva gudasagorna och
Lucia-nus gisslade Olympens lösa seder i sina satirer. 1
våra dagar hafva antikens sedliga ideal lefvat upp
igen på scenen under Offenbachs sprittande melodier.
Men äfven de kristna idealen börja så småningom
blifva offer för åtlöjet. Så allvarligt religiösa andar
som en Wallin eller Vitalis hafva ej dragit sig för att
skämta med gamla testamentets ideal, en Moses eller
en David, och måhända kommer i en tram lid älven
turen till nya testamentet, och man får då kanske
på scenen se framställas i en komedi “Bröllopet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
