Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Vänner emellan, pointer och episoder ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Det är just detta senare motiv som frestar mig så
starkt. Du och din familj äro ju numera de enda
vänner, vid hvilka jag känner mig verkligt fäst och som,
antar jag, väl äfven betrakta mig som en förtrogen anhörig,
för hvars små egenheter man endast har en mildt
öf-verseende kritik eller en leende tystnad. Att frivilligt
försaka sådant vänskapsfullt umgänge gör icke den som
är så ensam till ställning och lynne. Är man vid eller
öfver det fyrtionde lefnadsåret och icke är uppfyld af
någon starkare lidelse, ärelystnad eller fåfänga, då är
det egentligen endast två saker, som ge lifvet dess
egentliga värde: familjen och arbetet. Till intetdera kan
jag lita. Någon familj har jag ej haft tillfälle bilda och
surrogatet: hushållerskan eller annat förhållande på
ordinarie stat är jag för högfärdig och klok att tillgripa.
Arbetet! Du har ju själf haft äran att gå i verken och
kollegierna samt vid sidan däraf som jag något
praktiskt intresserat dig för politik, litteratur och journalistik
och kan alltså själf bedöma den ena som den andra
sysselsättningens förmåga att på längden intimare
intressera och ge ett beståndande djupare värde åt lifvet.
Jag har aldrig kunnat lära mig det för en tjänsteman,
politiker och journalist första nödvändiga eller att
betrakta och göra småsaker till stora samt invänja ett
nervöst temperament i ett behörigt mjukt och dämpadt
tempo, hvilket man måste, så framt man icke har humör
och andra förutsättningar samt förbindelser, så man bara
kan gå på och på lämpligt sätt reklamera för sig och
öppna sina öfverordnades och andra medmänniskors ögon
för hvilket klart skinande ljus man är. Därför står jag
stilla, har resignerat och låtit all högtflygande ärelystnad
fara och nöjer mig med att från mm ensamma
ståndpunkt betrakta lifvet samt för öfrigt göra detta så
drägligt som möjligt. Därför är jag med om och kan se på
mitt egna sätt ett och annat, som kanske har sina
pikanta eller komiska pointer och hvars rapporterande
kanske kan roa och intressera mina vänner. Men räkna
ej på någon större brefordentlighet från min sida. Jag
lider nämligen af en så stark psykisk och fysisk antipati
mot allt hvad brefskrifning heter, ja emellanåt t. o. m.
mot att taga i pennskaft, att detta i förening med en
emellanåt påkommande intresselöshet låter mig’ försumma
äfven eljest mycket kära förpliktelser. A ilja ni alltså
på förhand tillförsäkra mig fullständig absolution för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
