Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
åtminstone i sin början starkt radikala föreningen
Ver-dandi, hvilken nog mången gång varit en nagel i ögat
på de akademiska fäderna.
De heta strider och bittra sammanstötningar, hvilka
som en följd af detta nyvaknade intresse för allmänna
angelägenheter kännetecknade några nationers
sammankomster under 80-talets första år, framträda nu för
minnet mer i löjets än allvarets dager. Det var i själfva
verket onödigt att tillmäta dem den vikt, som man å
ömse håll gjorde i ungdomen; men om man nu
skärskådar dem, måste man medgifva, att de haft sin stora
nytta åtminstone för ena parten. De liberala och
radikala koryféer, som under några år lyckliggjort vår
riksdag med sin vishet, började nämligen sin träning som
yrkespolitici under sin ynglingatids
agitationssträfvan-den, och försöken att förmå studentkåren att opinera t. ex.
till förmån för herr K. P. Arnoldssons
religionsfrihetsmo-tioner eller att hindra prins Eugens kallelse till
hedersledamot i stockholmarnes eller nerikingarnes nationer o. s. v.
skänkte hrr Karl Staaff, Jonathan Olsson, Hjalmar
Branting och David Bergström m. fl. en
folktribunsnim-bus, som nog skall visa sin makt äfven vid det
riks-dagsmannaval, som står för dörren, när dessa rader
lämna pressen. Man kan sålunda se hur små orsaker
ha stora verkningar och hur den omogna och
ogrann-laga studentopposition, som ingrep som ett störande
element i Uppsalastudenternas kamratlif för femton å tjugu
år sedan, nu växt ut till en faktor, som får tagas med
i räkningen, när det gäller att ställa horoskopet för
stats-lifvets ordnande.
Vi ha härmed hunnit till slutet för dessa
knapphändiga skildringar, ty såsom gräns för det Uppsala som
gått kan lämpligen sättas den tidpunkt, då nyssnämnda
slitningar visade, att studentromantikens ålder var
färdig att läggas till de gångna kulturskedena. Det äkta
studentlifvet, sådant det med traditionella föreställningar
och med en rikare utveckling af känslans än af
förståndets förmögenheter ännu fortlefde då det uppsvenska
universitetet firade sin fyrahundraårstillvaro, har
nämligen endast indirekta förbindelser med politik och
nationalekonomi. Det hade däremot sin rätta miliö i de
sorglösa, opraktiska drömmarnas värld, i det Uppsala,
som för Nils Funckes och hans samtidas minne med
rätt eller icke framställer sig som de lyckliga luftslottens
härd och uppfostringsanstalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
