Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ytterligare befästande af hederstiteln “nederlagets
organisatör44. Stockholms Dagblad har visserligen denna
gång, när f. d. assessorn innehar ledningen, något dragit
in på bolinerna, men på det hela söker det kultivera
samma både ur principiel och faktisk opportunistisk
synpunkt kuriösa valpolitik. Personligen hade nog “profen44
större förutsättningar för öfvervalmanskapet än brodern
assessorn. I och för sig en muntrare karl, bara det inte
gäller affärer o. d. — ty för den sorts beröring ber nog
enhvar, medarbetare eller icke medarbetare, Gud bevara
sig — har den gode “profen44 vida lämpligare
förutsättningar för ett öfver valmans kap. Han har nämligen ett
expansivt och obesväradt temperament, utpräglad
nyfikenhet och lust att vara ute bland folk, utfråga och prata,
medan den andre är alltfortfarande kgl. svensk
hofrätts-jurist — hvilket kunde nogsamt förmärkas i tidningens
så egenartade artiklar i Dreyfusfrågan. Huru föga lämpad
en kgl. svensk hofrätts jurist är för praktiskt
öfverval-manskap. det ha vi ju kunnat lära oss från andra kretsen,
där åliggandet att praktiskt dirigera den moderata
valrörelsen brukar närmast anförtros åt ett grefligt
hofrätts-råd, hvilken till uppmuntran för nit i tjänsten hugnats
med ett stadsfullmäktigeskap och för några år sedan med
en förolyckad riksdagsmannakandidatur. Jag vill visst
inte fördölja, att man emellanåt kunnat i Sthlms Dagblad
finna helt förnuftiga resonnemang om t. ex.
kandidaternas “höflighetsplikt44 gent emot valmännen att offentligt
och personligen framlägga sina politiska åsikter, om de
praktiska fördelarne häraf, om det okloka och orimliga
att till kandidater föreslå fosterländska förbundets män
och anhängare af lifsmedelstullar, etc. etc. Men sedan
sätter sig tidningen beskedligt med händerna i kors
och säger ja och amen till allt som både i teorien och
praktiken är en desavouering af deras egna gamla
traditioner och föregående färskare uttalanden.
Man må verkligen kunna ha sina dubier om det är
det mest opportuna sättet för en tidning att förvärfva
eller befästa respekt och inflytande.
Med hvad jag nu i det föregående resonnerat om
tidningars valpolitik har jag inte velat säga något sådant
som att tidningar ej kunna vid valtillfällen spela en
viktig roll eller att icke deras principtrohet måste emellanåt
göra den opportunistiska realpolitiken åtskilliga ganska
väsentliga koncessioner. Men hvad detta senare beträffar
bör man kunna begära, att det skall vara rim och reson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
