Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
ju så vara, fastän det hela alldeles för ofta gör
uteslutande intryck af s. k. onoslighet och fuktighet bakom
Öronen. Men han har tillika fått för sig, att han i en
och samma person är bard, vetenskapsman, filosof och
Wagnerianismens främste svenske tolkare. Denna enhet
i mångfald kan emellanåt åvägabringa högst kuriösa
saker, af hvilka Sveagaldrar och den Pettersonska
versboken Dan ändå varit de minst oroväckande för dem, som
hysa deltagande för tillståndet i unge, lofvande mäns
hjärnor och smaksinne. Han har nu begått ett
“fjällkåseri" “På Åreskutans topp“. Att den geniala
adressanvisningen om Åreskutans topp som uppehållsort för
vårt lands verkliga kulturelement lockade honom, kan
man lätt fatta, och han klef iväg samt påstår sig ha
klifvit ända upp till toppen. Du finner kåseriet i D. N.
i början af september och det är i sin helhet ofantligt
njutbart, fastän jag nu bara citerar ett par bitar om
anledningen hvarför han klef upp och hvad han upplefde
där uppe på toppen. Hör och njut:
»Ar det falken däruppe som skriker, medan han stilla glider fram
i etern pä vingar, som skimra likt havanafargadt silfver? Eller var
det tåget? Nej, från dalen tränger intet ljud hit upop. Men
falkskriket påminner mig om, att tåget nu har hunnit till Åre med post och
tidningar från Stockholm. Och så mins jag plötsligt, hvarför jag gick
hit upp på toppen. Jag fick där nere på hotellet fatt i en tidning,*
hvari jag läste en uppsats: Musikaliska reseintryck från Wagnerlandet.
Den väckte hos mig ett starkt behof af frisk luft och högre
synpunkter. Författaren var en af skråmusikens förkämpar, mer oförskräckt
och nonchalant än insiktsfull och entusiastisk.
Jag försjunker i melankoliska drömmerier, vi ha nog ingen bättre
konst, ingen bättre konstkritik än vi såsom nation förtjäna
En hög. blåklädd kvinnogestalt står vid min sida. Hon ser ej
pa mig, hon blickar tigande och orörlig ned på den solbelysta kartan
där nere, och hennes ögon ha samma isiga färg, som det grönblå
snövattnet i fjällbäckarne. Det är fjälljungfrun. Åreskutans ande. Jag
tror mig förstå hennes blick. Hon stirrar ned på dessa åkrar, som i
natt härjats af frosten, dessa dalar, där lifvet kämpar mot ett hårclt
klimat och industrialismen sakta smyger fram, skapande lyx och nöd i
det s. k. framtidslandet. Hennes ståndpunkt är kanske högre än min.»
Har du observerat, att vi stockholmsbor blifvit
hugnade med en ny aftontidning, som vi till på köpet
huf-vudsakligen skola få ha för oss själfva. Sedan ett år
eller så har hår utgifvits en morgontidning, egentligen
ett afstöp ur Stockholms-Tidningen, lämpadt för den del
* Jag tror Sthlms Dblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
