Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
den blifvande varelsen i moderlifvet en rad af mellanstadier,
som rent af påtagligen utmana till de oerhördaste jämförelser.
Den första otympliga cellsamlingen, hvartill äggcellerna
genom klyfning öfvergått, skall utvecklas till ett så inveckladt
konstverk, som en människokropp utgör. Man förstår
fullkomligt, att någon plan, någon slags ordningsföljd måste hafva lagts
till grund för denna process. Jag själf såsom människa, såsom
konstnär, som målare: om jag af en oblandad färgklick på min
palett vill göra blott ett utkast till konturerna af en
människokropp på duken, måste jag börja någonstädes, t. ex. först med
hufvudet, sedan skuldrorna, därpå armarne och så vidare. Man
väntar, att det blifvande människobarnets celler — hvilken lag
än må styra dem, eller kanske rättare sagdt är identisk med
deras tillvaro — skulle göra ungefär på samma sätt. Men det
faktiska förhållandet är högst egendomligt. Här är det midt
under utvecklingen genom döden hämmade, så att säga i fullt
arbete bibehållna embryot eller människofröet från lifmodern en
själfmörderska. Från och med fjärde veckan. Storleken är
ännu högst obetydlig, sex millimeter. Man ser icke längre en
infusorie, men icke heller någon människa. Ett sammankrympt
väsen, hvarmed skall man jämföra det? Det finnes blott en
enda först alldeles slående likhet. En hunds, ett svins, en
hönas, en sköldpaddas, kort sagdt hvilket ryggradsdjurs som helst
embryo eller lifsfrukt i samma utvecklingsstadium. De äro
allesamman underbart lika hvarandra. Men allesamman likna de
såsom embryo — ånyo något märkvärdigt — en gemensam
typ, som står lägre än de alla tillsammantagna. De visa alla
tydliga drag af ett djur, som vistas i vattnet, likt fisken.
Gälbågar vid halsen till andning i vatten i stället för lungor. De
fyra lemmarne likformigt, fenlikt afrundade, — dessa lemmar,
som senare skola växa ut än till fågelvingar, än till en
landt-sköldpaddas grofva fotter, än till ett svins klöfvar, en hunds
klobeväpnade tassar, ja, till mänskliga armars, bens, fingrars och
tårs ädla former.
Detta exempel gäller i flera fall. Människan genomgår
som embryo ännu en lång följd af liknande groteska gestalter,
som dels direkt erinra om lägre djur, dels hafva den mest
förvillande likhet med parallela embryoformer hos de högre
rygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
