Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VII. I och kring »Der Hofburg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
själfva verket blott fiktiv, som härskaren i Wiens
“Hof-burg“ utöfvade t. o. m. i blott Tyskland — och de tider
voro längesedan svunna, då i hans välde solen aldiig
gick ned“. Men värdigheten, denna lysande kejserliga
värdighet, i Romas Peterskyrka tagen i arf af Karl den
store från antikens cæsarism, den lyckades emellertid
Wien-monarken att undan för undan rädda och bevara
för sig och sitt hus. Visserligen skedde detta för hvarje
gång blott genom val, men regelbundenheten i dessa vals
utgång och resultat läto så småningom den
“romersk-tyska“ kejsarvärdigheten framstå såsom oupplösligt
förbunden med Wien och dess hof. Visserligen gick denna
kejsarvärdighet — vorden ett tusen år gammal och mer
därtill — anno 1806 all världens väg, men i förkänsla
däraf hade den siste “romersk-tyske44 kejsaren två år
tidigare låtit utropa sig till “kejsare af Österrike44, och så
förblef Wienerhofvet alltfort kejserligt; förändringen
märktes knappast, traditionen och anspråken förblefvo
de samma. Och — ännu ett “visserligen44 — visserligen
uppbäras alltsedan Maria Teresias tid dessa traditioner
och anspråk ej längre af det gamla huset Habsburg, utan
af den Lothringska kvinnolinien, som under förutgångna
sekler blott beklädt den jämförelsevis blygsamma
ställningen af hertigar i Lothringen; men äfven detta
faktum har ej kunnat vålla Wienerhofvets traditioner och
glans något egentligt af bräck, i det att den manliga
Maria Teresia så godt som fick världen att glömma att hon
var kvinna, hvadan hennes barn och barnbarn kommo
att betraktas som veritabla Habsburgare, utan att man
kom ihåg “kejsar-gemålen44, den beskedlige Frans Stefan
af Lothringen. Liksom ett yttre vittnesbörd om, att i
själfva verket den k vinliga kontrahenten var hufvud et i
denna furstliga äktenskapsförbindelse, utgör för öfngt
den starkt utpräglade Habsburgska typ, som från den
Habsburgska ätten gått i arf till hennes Lothringska
ättlingar ända till senaste led.
Allt samverkar således att — trots de formela
orsaker, som skulle låta Wienerhofvet egentligen “räkna sina
anor“ blott från resp. 1740 och 1804, hvarigenom, såsom
vi i artikeln “Hohenzollrare“ påminde, Wilhelm II kan
göra anspråk på företräde för sitt hof i Berlin — att,
säga vi, likväl hofvet i Wiens “Burg“ är och förblir det
på traditioner rikaste, traditioner som knappast i
nämnvärd grad förändrats eller - förvanskats under tidernas
gång. Från Wien ha de nya “kejserliga44 hofven från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
