Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VII. I och kring »Der Hofburg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
30 ärkehertigar, omkr. 40 ärkehertiginnor, som icke
genom °ifte inträdt i andra furstliga hus, samt öfver ett
dussin ärkehertiginnor, som förmält sig utom det
kejserliga huset. 1 en liten monarki med en jämförelsevis
fattig furstefamilj, skulle en dylik talrik skara prinsar
och prinsessor kunnat medföra faran, att alla dessa
furstligheter44 skulle kunna hvar för sig fått svårt att “hålla sig
uppe“, hålla sig au niveau med sin höga rang och i sin
mån bidraga till att bevara vördnaden för “royauténs
imposanta emblemer“. Men den faran har österrikiska
kejsarhuset åtminstone hittills undgått, dels genom sm
stora privatförmögenhet, klokt och lyckligt fördelad pa
de olika grenarne och individerna (se nedan), , och dels
genom den starka sammanhållning, som alltjämt bevarats
mom den kejserliga familjen. Kejsar Frans Josef är i
allo en “modern44 och konstitutionel regent — utom i
ett fall: den olympiska tillbakadragenhet, hvari han
älskar att liksom hålla kejsarvärdigheten undan
“pro-fanum vulgus“ och denna profana tid, hvars rent
praktiska fordringar han likväl klokt och samvetsgrannt
ställer sig till efterrättelse. Till att isolera sig och
dymedels den kejserliga värdigheten har kejsaren haft god
hjälp af sin så ofantligt talrika familj. Genom att så
godt som uteslutande omgifva sig med densamma har
Hans “Apostoliske“ Majestät t. o. m. rest upp en viss
mur mellan sig och den högre societeten. — hvaiigenom
kejsarens ställning blifvit än mer olympisk. Det är så,
som en skildrare skrifver: “Maria Teresias 16 barn,
Leopold II:s 17, Frans I:s 10 och alla deras afkomlingar
hafva inkräktat hofvet, intagit den högre societetens plats
i staten och innehafva de högsta posterna inom armén,
hvilka står till deras förfogande, när det faller dem in
att vilja bekläda dem.“
Så godt först som sist kan emellertid här anmärkas,
att — åtminstone hittills — flertalet af Österrikes
ärkehertigar varit ganska framstående personligheter, som
icke uppburits blott af sin börd och yttre ställning.
Kejsarens grandonklar, härföraren ärkehertig Karl samt
Tysklands “Riksföreståndare44 1848—49 ärkehertig Johan,
erinrade i begåfning om sin farbror, den snillrike kejsar
Josef IT; ärkehertig Karls son, Albrekt, var en lika
framstående härförare som fadern och lyckligare än
denne, såsom segrarna vid Custozza och Novara intyga:
hög bildning, vetenskapliga, litterära och -
konstnärliga intressen hafva vidare utmärkt kejsarens bror, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
