Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VII. I och kring »Der Hofburg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
snart utdöd, i det den representeras blott af en gammal
ungkarl och en dennes sedan snart ett halfsekel förmälda,
men barnlöse broder. Men så mycket talrikare äro
ärke-hertigarne och ärkehertiginnorna inom hufvudgrenen,
inom f. d. Toskanska grenen samt inom ärkehertigarnc
Karls och Josefs grenar.
Vi ha redan antydt, att emellertid kejsar Frans
Josef ej behöfver att af den kejserliga civillistan — som
uppgår till den respektabla summan af nära 10 millioner
tvska mark — anslå medel till hela denna härskara af
släktingar. Hvad först den f. d. storhertigliga familjen
i Toskana angår, så fick den visserligen vid sitt
förjagande från Italien ånyo intaga sin plats bland de till
tronföljden arfsberättigade grenarne inom huset Österrike,
— men mot det förbehåll, att denna gren alltfort skulle
“försörja sig“ (om vi kunna använda ett så simpelt och
plebejiskt uttryck?) med sin från Toskana räddade
privatförmögenhet; italienska regeringen lät nämligen under
hand till de förjagade furstehusen utbetala ersättning för
deras förlorade domäner m. m. Så att för denna gien
behöfver ej kejsaren göra mera än att upplåta ett eller
annat kejserligt slott, en eller annan domän till residens
åt någon af dess medlemmar; så t. ex. residerar f. d.
storhertigen å slottet i Salzburg, såsom en slags
representant för kejsaren i den landsändan.
Betydligt rikare var f. d. hertigliga huset i Modena.
Då den siste hertigen 1875 afled, testamenterade han sin
stora förmögenhet — det s. k. Este-fideikommisset —
till kejsarens äldste brorson, endast förbehållande sin,
ännu lefvande, änka vissa räntor och besittningar. På
så sätt kom denna ofantliga förmögenhet (man säger
omkr. 30—40 mill. kr.) till själfva den kejserliga
hufvudgrenen. Som bekant har kejsarens nämnde
brorson efter kronprins Rudolfs död blifvit presumtiv
arf-vinge, men då han i alla fall ej är det till titeln (endast
regentens son eller sonson kan nämligen bära titeln
kronprins), har han hittills vägrat att afstå från
fideikommisset till sin yngre broder; det får emellertid icke
inne-hafvas af regenten själf, hvadan han förr eller senare
måste afstå därifrån.
Hvad ärkehertig Karls gren beträffar, så är dess
hufyudman, ärkehertig Fredrik, innehafvare af det stora
fideikommisset, “hertigdömet Saksen-Teschen“,
representerande ett kapital af öfver 100 millioner. Han är också
härigenom den rikaste af ärkehertigarne och behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
