Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
fonikonserter, där vi alltså hoppas få göra dess
bekantskap. Hr Hägg biträddes denna afton af de bägge
gedigna artisterna fru Afzelius och hr Zetterqvist, hvilket
naturligtvis ytterligare förökade konsertens värde.
Lyste de utländska konsertgifvarne under
vårsäsongen med sin frånvaro, slogo de på hösten ned så
mycket ymnigare och ännu fler lära ha velat komma, men
af förhållandena tillbakamotats. Unga violinspelar
Marteau hade slugheten komma först och tjänade också bäst
pängar. De unga damerna återhörde sin favoritspelman
med oblandadt nöje, den “bedårande“ tonen gjorde sin
skyldighet, tekniken charmerade m. m., men
återseendets-fröjd lär ej ha varit oblandad. Hr M. hade lagt ut;
beklagligen äfven i ansiktet, blifvit lite runder och fuler
och trinder, särdeles lilla trefliga isterhakan, hakorna,
kanske rättare, var föremål för djupt beklagande och
stark indignation från de skönas sida. Somliga sutto på
tribunen alldeles inpå den fetlagde ynglingen och
deras-smärta var störst. För oss framstår hr Marteau som en
Pablo de Sarasate — en miniature. Erkännas bör dock
att det under årens lopp kommit mera konst i hr
Mar-teaus konstigheter, hans alltid vackra ton har fått mer
själ, spelet öfver hufvud mer innehåll än förr. Men
med allt detta är det omöjligt för oss att som diverse
adoratörer och töser det göra sätta hr M. i första
ledet bland nutidens violinister. Man höre en sådan —
Wilma Neruda t. ex. — i Bachs Ciaconna och man höre
sedan hr M. Rangordningen säger ju sig själf. I öfrigt
bör erkännas att hr M:s tolkning af tysk musik
betydligt förbättrats och gifvet tar steget framom hans
nordiska musik. Vi förstå så väl att de recensenter som
skrifvit små violinstycken för hr Marteau, äro honom
tacksamma att han vill spela dem, men någon hejd för
tack och lof borde väl dock finnas. Så t. ex. att
dekretera hrr Aulins och Stenhammars tolkning af Emil
Sjögren underlägsen hr Marteaus och en liten jude, hr
Groolez’ (hr M:s accompagnatör, men ingen solist),
tycks-oss väl starkt, då ju vännerna Aulin och Stenhammar,
glada och disponerade, just i käre vännen Sjögrens
stycken måste sägas prestera något verkligt hors concours.
För öfrigt voro omdömena om hrr Marteaus och Groolezr
prestationer de mest stridande. Hvad kritiker X. dömde
som sämst fann kritiker Z. som allrabäst o. s. v.
Endast de unga damerna funno allt bra — utom isterhakan.
Nu gälde det efter Marteau-åderlåtningen att spara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
