Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Poem af Albert Eriksson - Öländskt kvällslandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
Öländskt koällslandskap.
Bland grustagshålor, gråstenshallar
på nytt min dag har gått förlorad.
På nytt går solen ned förstorad
bak landborgsbackens glesa tallar.
Där hvilar slätten, vid och grå,
där drömmer dungen dimmigt blå.
Halft gömd ur dungen tittar byn,
men kyrkan stegrar sig mot skyn.
Längs åsen kvarnarna sig rada
som träkors på en kyrkogård,
en silhuettrad mörk och härd.
Som grafvar stugorna bredvid.
Men muntert midt i slättens frid,
där slingrar vägen med sin glada
och gröna dubbelrad af pilar.
Och högt i skyn
på väg till byn
en svärm af svarta starar ilar.
\
Utaf en klämtning hör jag slagen.
Nu rings i tornet slut på dagen,
nu spännas dragarne på löten
från plogen, harfven eller välten
och tjudras ut kring betesfälten
och brådt i köken vispas gröten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
