Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742
rera öfverallt i hela huset. I salen trängas snickare och
tapetserare och vid trappan, som leder ner till
trädgården, låter han uppföra ett stort tält, för att bereda större
utrymme för de dansande. Själf är han med om allt
och leder det hela. Och så ihållande har han varit
sysselsatt, att han icke ens i dag, på själfva lördagen, har
kommit ut till tiggarne. Ingen kan påminna sig att
något sådant har inträffat på tjugu ’år.
I oräkneligt antal ha tiggarne samlat sig på stora
gården, så att den rent af är öfverfyld. Och hvad allt
får man icke se här ibland denna smutsiga, brokiga hop!
Där är den gamla yrkestiggaren, som hela sitt lif har
gått omkring och tiggt i Jesu namn, och där är en arm
stackare som genom ett oförmodadt hårdt slag af ödet
för tillfället är tvungen att tigga. Här står drinkaren,
f. d. mästaren, den dugliga arbetaren, som gradvis har
sjunkit ner till natthärbärget. Där ses äfven den
oundvikliga tjinowniksänkan, som har hunnit slita
dörrtrösklarna i alla ämbetslokaler och välgörenhetskomitéer,
därför att hon af ödet blef bestämd att lefva af en pension
på två rubel i månaden. Men där trängas också några
snyggt klädda gummor i bahytter och med mycket
rymliga ridikyler i händerna. De ha redan samlat ett helt
litet kapital genom tiggeri. Bakom dem stå några unga,
bleka och utsvultna kvinnor med späda barn på sina
armar.
Alla vänta att Semjen Sjilitsch själf skall visa sig
på kontorstrappan, åtföljd af ett par bokhållare, för att
högst egenhändigt och med värdighet dela ut almosor
åt de i tur framträdande “tiggarbröderna“, medan han
skarpt betraktar hvar och en, så att ingen må blifva
glömd eller få en almosa två gånger.
Under väntan pratar man halfhögt och lifligt om
honom i tiggarhopen.
— Vår far och välgörare! suckar en liten gubbe i
fläckig långrock. — Hvarje lördag får hvem som bara
vill komma till hans gård och gå mätt därifrån ... Han
delar frikostigt med sig!
— Jo vackert! Vänta på det du! brummar en dyster,
hemskt trasig figur. — En brödkant ger han och till
afsked en femkopeksslant. Det räcker inte ens till
en sup!
— Ni har nog rätt, säger giftigt en bredvid
stående mager, gulblek och försupen en, med förfärligt
svullna ögon — det vore bättre om Semjen Sjilitsch i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
