Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. I—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
_______ Idel ondska och förtal! invänder tjinowniksfrun
ined stor ifver. Hans barn äro de bästa som finnas, de
äro såsom äpplen i solljus! Lika goda alla! Den äldsta
är vid senaten och har en hög plats. Den andra sitter
på fabriken i Jaroslaw. O, ett sådant affärshufvud!
Brås på fadern! Och rikt gifta äro de också. Den
tredje, den yngsta, han är inte riktigt på god väg ännu
— är bara simpel soldat — fullgör sin värneplikt. , .
— Men hur hänger det ihop? En millionärs son
simpel soldat? fråga flere på en gång. — Det är
besynnerligt! Han är visst lat att läsa . . . Där ha vi
klockarns son i Nikola församling, till och med han har
blifvit upphöjd till underofficer . . .
— Nå ja! Denne son, mina kära, små fruar, hviskar
tjinowniksfrun hemlighetsfullt, — det står nu verkligen
icke rätt väl till med honom. Det är också därför man
har börjat prata om de andra två af Semjen Sjilitschs
söner.
— Hvad är det med honom? Dricker han? Ar
han spelare? Eller har han annars något för sig som .. .
— Ne-ne-nej! Han är blyg och stillsam som en ung
flicka . . . Men det vill bara inte bli någonting af
honom . . . han är . . . hur skall jag förklara det för er . . .
han är litet underlig . . . litet småfånig.
— Nu kommer han! Han själf! Man bär ut
påsarna! ropade man om hvarandra i folkhopen.
Men det var icke “han själfdet var hans äldsta
bokhållare, en gråhårig gubbe med ett hyggligt
utseende, klädd i en rysk långrock. Två resliga arbetare
kommo efter honom, släpande på ett par stora påsar
med kopparslantar.
— Rättrogna! uttalade han med en mild, sjungande
stämma, vändande sig till tiggarhopen, — Semjen
Sji-litsch kan icke komma själf, han har befallt mig att
dela ut allmosorna. Träden fram i tur!
Och ifrån gårdens alla hörn rusar hopen och tränger
sig fram till trappan, i smyg växlande knuffar och grofva
skällsord, med girigt utsträckta händer skyndande sig
att uppfånga den välsignade gåfvan.
II.
Semjen Sjilitsch kunde verkligen icke själf gå ut
till de fattiga. Hans mottagningsrum var öfverfullt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
