Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. VIII—IX - IX. Wo die Orangen glühn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
väninna, Frankrikes olyckliga drottning Marie-Antoinette,
— och därför också måste med sitt lif plikta för sin
trohet.
Konung Umberto har nog — om än i något mindre
grad — haft sin galanta fars svaghet för könet: men
för några allvarligare förvillelser eller uppseendeväckande
skandaler har han skyddats genom aktningen och
beundran för sin lika högsinnade som sköna gemål. Äfven
sedan “den första kärleken" mellan de furstliga makarne
hört till minnenas kategori, ha de dock alltid förblifvit
goda vänner och så att säga trogna kamrater; och det
torde mera ha varit i en dylik egenskap, än såsom den
“förorättade makan“, som drottning Margherita på sin tid
lyckades skilja sin gemål från den intriganta hertiginnan
Litta. — I allmänhet torde det kungliga parets
äktenskap numera kunna karaktäriseras såsom jämförelsevis
ganska lyckligt. En ståtligare och mera "representativ”
drottning kan ingen bärare af kunglig krona önska sig,
— och om än konung Umberto, som är en tämligen
enkelt och praktiskt anlagd natur, stundom kanske känt
och känner sig något enerverad af sin lifliga,
mångfre-stande gemåls vidtomfattande och ofta växlande
“intressen", så måste han dock ständigt beundra hos henne,
den härliga, “fullblodiga" kvinnan med den vakna
intelligensen och den oemotståndliga tiusningsförmågan,
som i ej obetydlig mån bidragit till att göra det “nya",
gemensamma konungahuset populärt litet hvarstädes i
Italien. — Och om drottning Margherita i sin tur
möjligen ej kan i sin enkla, godmodige, något borgerlige gemål
se riktigt sitt “manliga ideal“ (hur skulle man kunnat
finna en Apollo värdig denna skönhetens och behagens
gudinna ...?), så har hon dock tydligen för hvarje år
allt mer och mer visat, det hon till fullo lärt sig
uppskatta de verkligt gedigna egenskaper hos Vittorio
Ema-nueles äldste son.
Fullt konstitutionel och varmt plikttrogen regent,
har konung Umberto egentligen en svag punkt såsom
regent, — och denna punkt står på visst sätt i samband
med hans modiga och storslagna karaktär. Han är
mycket svag för armén och för Italiens stormaktsställning,
— och dymedels har han kanske allt för lätt lånat sitt
öra åt dem, som lockat Italien ut på “kolonisationens"
äfventyrliga stråt, särskildt äfventyrlig för en “ny“ stat
med dåliga affärer. Men svagheten är ju nästan
ursäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
