Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Auktoritetens urhistoria, af Multatuli - Första historien om auktoriteten - Andra historien om auktoriteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
“lämpliga". Se på mina tänders "lämplighet". Därför
åt jag upp geten.
Ynglingen blef eftertänksam och såg på sina armar,
som voro långa, starka och grofva. Han fann dem så
ägnade . . . att han företog sig att tvinga sin yngre
broder till att tjäna.
Och då denne bad honom plocka ned frukter,
svarade han:
— Se mina armar. Har du icke sagt att dina icke
räcka upp till granaten? Tjäna mig, på det att jag icke
må äta upp dig.
Från denna stund tjänte den yngre brodern den
äldre. Alen han gladde sig icke åt den upptäckt, för
hvilken denne hade lejonet att tacka.
Och sålunda har det förblifvit allt intill denna dag.
Andra historien om auktoriteten.
Voltaire har sagt: "Si Dieu n’existait, il faudrait
rinventer“. Helt visst! All makt är af Gudi. Den
som vill makt, vill Gud. Den som har behof af
auktoritet, gör sig en Gud. Det gjorde Aloses, Confucius,
Zoroaster, Numa, Columbus, Cortez. Det gjorde alla
folkledare, augurer, trollkarlar, präster. Det gör ännu
i dag den som vill härska. Gudarnas antal är lika stort
som antalet begär. För hvarje nytt begär en ny Gud.
Holloway gör gudar af okända läkare, som
föranleda en att köpa hans piller. “Så säger Herren“, säger
Aloses, och “så d:r N. N.“, säger Holloway. Varen
hör-samme och köpen. Och bägge säga ytterligare: “på det
att eder själ icke må varda fördärfvad".
En tjänstflicka gick ut med sin husbondes barn.
Hon fick i uppdrag att se efter dem väl. Alen se,
barnen voro olydiga och lupo bort, så att hennes uppsikt
var fåfäng och hennes omsorg förgäfves.
Då skapade hon af intet en svart hund, som skulle
bita hvarje barn, som icke stannade i hennes närhet.
Och barnen voro rädda för hunden och blefvo mycket
lydiga och stannade hos henne. I sitt stilla sinne
betraktade hon den gud, hon hade gjort, och se, han vai
ganska god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
