Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Auktoritetens urhistoria, af Multatuli - Åttonde historien om auktoriteten - Nionde historien om auktoriteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790
krokande masken, men måttar fel i sin glupskhet och
hakar upp sig på det skarpa vasstrået? Och huru till
sist, om hon finner ett näste som lärkan i maj redt åt
sig i klöfvern?
Sönerna eftersinnade åter och sade:
— Hon skall ingenting lära däraf, fader! Hon är
för dum att omskapa kunskap i begär. Ej ens vi skulle
erfarit något, om du icke sagt oss det.
Men fadern svarade:
— Nej, dum är hon icke! Jag fruktar att hon af
sig själf skall lära sig, hvad ni icke lärde er utan mig.
Dum är Thygater icke!
Då eftersinnade sönerna ånyo — denna gång
grundligare — och sade:
— Fader, säg henne att veta, begripa och begäret
är — syndigt för en flicka!
Denna gång var den mycket försiktige fadern
tillfredsställd. Han lät sina söner draga ut, till fiskafänge,
på jakt, ut i världen, ut på friarfärd — ut öfverallt. . .
Men han förbjöd vetandet, begripandet och
begärandet för Thygater, som i enfald fortfor att mjölka
korna allt intill änden.
Och sålunda har det förblifvit allt intill denna dag.
Nionde historien om auktoriteten.
Hassan sålde dadlar på Damaskus gator. När jag
säger att han sålde dem, menar jag egentligen att han
icke sålde dem, ty hans dadlar voro så små, att ingen
ville köpa dem.
Med afund och grämelse såg han huru alla
gynnade den rike Aouled, som bodde på en matta tätt
bredvid honom. Ty de bodde i Damaskus på mattor och
det var mycket höga rum, emedan de icke hade något
tak öfver sig. Aouleds rikedom bestod därför ej häller
i hus, utan i en trädgård, som var mycket fruktbar, ja.
så fruktbar att de dadlar, som växte i densamma, voro
lika stora som tre vanliga. Och därför köpte de, som
gingo förbi, Aouleds dadlar och icke Hassans.
Då kom till staden en dervisch, som hade för
mycket vishet och för litet till föda. Åtminstone bytte han
ut sina lärdomar mot ätbara saker, och man skall få se
huru vår Hassan förtjänade på detta byte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
