Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
egen gata! Man kan säga — den enda i sitt slag! Och
ni unnar en inte att titta en gång!
— Nej ... se dit! Se! Se! Tre vagnar och tre
generaler med stjärnor och epåletter! Nog är han allt
en styf karl, den där Gwosdjilin.
— Och se dit . . . i den vagnen där, sitter en dam.
O, så fin! Nej titta! Hon har en lefvande fågel i
håret! Nej ... så besynnerligt!
— Nå det va’ väl inte så märkvärdigt! Men nyss
for en vagn förbi och i den sutto två reputerliga, tjocka
fiuar, säkert va’ det köpmansfruar. Deras briljanter
lyste som eld! Den här balen skäms då verkligen icke
för sig . . .
— Det ska’ så vara, kära bror! Balen efter
publiken, ser du! En sådan här publik bjuder man inte på
surkål och gröt! He-he-he!
Balen var verkligen sådan den “skulle vara“.
Uppe i trappan, dekorerad med tropiska växter och
upplyst af en elektrisk sol, stodo värdens båda söner —
Dmitri och Michael — ett par resliga och prydliga unga
män. De bugade sig och välkomnade gästerna, räckande
åt hvarje dam en blomsterbukett, åt hvarje kavaljer en
jeton af guld. Vid ingången till salen emottogos de
inbjudna af Gwosdjilins båda svärdöttrar, som voro
öfver-sållade med briljanter. Och midt på golfvet i den stora
salen stod Gwosdjilin själf i frack och hvit halsduk,
tryckande allas händer och med ett förbindligt ord i
beredskap för hvar och en . . .
Precis på slaget 11 var mottagningen förbi, och nu
hördes de smäktande tonerna ifrån orkestern, dold ibland
växterna ute på terrassen, därifrån man kom ut i
trädgården. Dansen började. De dansande paren sväfvade
ut och hvirflade snart omkring i en yrande vals. Ur
detta virr-varr framskymtade här ett par lysande
epåletter, där en guld broderad uniform, färgrika, dyrbara
toiletter, kostbara ädelstenar, skimrande i rägnbågstarger.
De som icke dansade eller spelade kort, bildade grupper
borta i salens hörn eller ute på terassen ibland växterna,
där man i inbjudande små grottor kunde förfriska sig
vid de rikt försedda bufteterna med champagne, läskande
drycker och sötsaker.
Mon cher! sade en mycket solid embetsman med
Anne-orden i band omkring halsen till en förtviflad
sprätt i röd frack, guldbroderadt skjortbröst och med
en monocle i sitt hopknipta högra öga. — Jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
