Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hvad som ej kan köpas, af N. Polewoy. IV—IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81.2
— Och hur mycket får du i månaden tör att du
beskyddar honom? Säg!
— Ingenting, ers högvälborenhet! Han har
dessutom icke pängar hos sig. Under fem månader har han
tagit ut genom mig endast trettio rubel.
“Det kan icke vara möjligt44, flög det genom
Dwu-krujews hufvud.
Han tvinnade sina mustascher och började gå fram
och åter i rummet med händerna bak på ryggen. Så
stannade han efter en stund midt framför underofficern.
— Skickar du honom ofta på arbete?
— Det gör jag! Så ofta det är hans tur.
— Anmäl för mig hvarje gång du skickar ut honom.
— Skall ske! ers högvälborenhet.
Sedan dess var det som hade något med ens
störtat ned öfver den arme Gwosdjilin. Så ofta
underofficern skickade ut honom på arbete antingen det var för
att skotta snö eller köra ut gödsel på åkrarna, så infann
Dwukrujew sig genast, stannade och såg på och kunde
aflösa de andra, men kommenderade Gwosdjilin till extra
arbete. På samma sätt gick han tillväga på
exercisplanen och i manégen. Så ofta han bara fick sikte på
Gwosdjilin skrek han:
— Gwosdjilin, du sitter som en mjölsäck!
Korrigera honom, underofficer! Gif honom extra arbete!
Och innerligt belåten med sin uthållighet och
fasthet gick han till klubben och talade om för alla att han
gifvit en “uppsträckning“ åt Gwosdjilin, att han “höll
reda på honom44.
— Ja ser ni, skröt han för Podbeljskji, Pjischkin
och Flige, — jag släpper honom inte ur händerna. Jag
blundar inte! . . . Han vågar inte knysta en gång!
— Men kära ni, hvarför gör ni det? anmärkte
Pjischkin. — Man säger att han är fredlig och stillsam, gör
ingen för när. Men ni bråkar med honom . . .
— Hvem som kunnat säga det — det vet jag
verkligen inte, sade Dwukrujew djupsinnigt. — Jag säger
endast: i mina järnhänder är han — ofarlig! . . .
Pjischkin höjde på axlarna. Han visste att det var
omöjligt att öfvertyga Dwukrujew, ehuru hans beteende
mot soldaten Gwosdjilin redan var en visa i allas mun
och ehuru man ibland de äldre officerarne redan började
tala om att flytta öfver Gwosdjilin till en annan skvadron.
Så förgick nästan ett år. Efter det regementet hade
återvändt ifrån lägret till Sasodimitschi och när alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
