Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Det kongl. husets anförvandter, grupper och personager af Europas k. furstefamilj, af Ancien Grand-Chambellan. X. Balkanhof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
Milan med sin tvifvelaktiga börd. Såsom bekant
skrif-ver sig f. d. konungen ånyo: “Konung Milan
Obreno-witsch af Serbien“. — men utan skäl har en elak rysk
tidning kunnat säga, att af dessa 4 ord är Milan det
enda sanna, ty han är “hvarken konung eller en
Obre-nowitsch eller en serber".
Milans olycka var, att hans njutningslystna och
sedeslösa moder (den nominelle fadern dog redan 1861,
då Milan var blott sju år gammal) tidigt tog honom
med till Paris och lät honom där få sin uppfostran.
Hade han fått stanna hos och uppfostrats af den
barnlöse furst Mikael i Belgrad — en lika högt bildad som
statsklok och fördomsfri regent — skulle möjligen hans
anlag fått en annan riktning. Nu var han redan vid 14
års ålder, då kallelse från Serbien kom, ett godt stycke
på väg till att bli en viveur och roué af första rang,
underhjälpt af den klemiga moderns millioner och den
dåliga tonen i kejsardömets Paris, åtminstone den del
däraf, som i sin societet upptog “prinsessan"
Obreno-witsch*.
De första åren i Belgrad — medan den blodiga
’räfsten’ med företrädarens mördare, anhängarne af
familjen Karogeorgewitsch — bidrogo just ej heller till
att gifva den unge fursten någon djupare uppfattning
af en regents plikter. Han vande sig allt för tidigt att
fatta sakerna på gammal-legitimistiskt sätt; som om
folken vore till för furstarnes skull. Men till en tid voro
de stora världshändelserna honom gunstiga, — några
lagrar skar han visserligen icke i det turkiska kriget,
men af Portens öfriga fiender fick Serbien emellertid sin
“suveränitet" som present på Berlinkongressen, och då
Milan af “honnette ambition" 1882 följde rumäniske
furstens exempel och antog konungatitel, sade ingen ett
knyst däremot.
Men redan flera år dessförinnan hade han mött “sitt
öde“ i en skön kvinnas skepnad: Natalia Petrovna Kechko.
Han var då, 1875, ännu ej vorden ’suverän’, och kunde
därför ej spänna sina fordringar på sin bruds “börd“ så
synnerligen högt. Hans företrädare hade åtminstone
lyckats få sig en ungersk magnatdotter*) till gemål, men
äktenskapet hade (hvartill emellertid nog hon var mest
*) Född grefvinna Huuyadi (dock ej af den gamla, historiskt
ryktbara ätten) samt ännu i lifvet och omgift med och änka efter prins
Karl af Arenberg. På kvinnosidan var hon en ättling af, bland andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
