Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mitt första sammanträffande med konung Oscar I, ur efterlämnade anteckningar, af Georg Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
på tankens, ocli som, då dessa harmoniskt omfatta det
och låta det framstå i tankar, ord och gärningar, i
lefvande intresse för alla mänsklighetens och
kulturutvecklingens högsia idéer, utgör just den sanna
humaniteten.
De första aren af konung Oscars regering tycktes
på många sätt visa, att förhoppningarna på honom icke
skulle svikas. Om han sedermera måhända i ett och
annat blef vacklande, misstrogen, försiktig, tillbakadragen,
i åtskilligt, som man sagdt, kanske skenbart dubbel, så
hade det nog ock sina skäl. De statsmän, han behöfde
vid sin sida, hade icke kunnat blifva bildade under den
förra regimen, och det hade behöfts öfverlägsna
förmågor, för att han skulle böja sig för deras “råd".
Då det liberala partiet med och genom honom fann sig
herre öfver fältet, och ett annat arbete än nedbrytandet
af det gamla skulle börja, stod det i många styckem
handfallet, och han fick ej det understöd därifrån, som
han hade haft rätt att påräkna. Många, både i och utom
press och riksförsamling, fortsatte, för att visa sig
duktiga och själfständiga, ett slags larmtrumme-opposition,
som, åtminstone hvad sättet beträffar, icke var det bästa,
för att s. t. s. eröfra och fasthålla konungen på den
sidan.
Men detta allt, som framtida häfdatecknare skola
närmare belysa, hör ej egentligen till den lilla
minnes-skiss, jag nu vill teckna.
Det var ju helt naturligt, att jag gärna skulle vilja
finna ett tillfälle att sammanträffa med och se konung
, o
Oscars personlighet på närmare håll och om möjligt få
samtala med honom, i det jag alltid hyllade den satsen,
att den ärliga pressens representanter icke skola från
sitt vindsrum, bakom en legd ansvarings rygg, utsprida
sina satser, hållande sig själfva undan, utan att de skola
lefva som andra ute i världen, när som hälst beredda,
om så påkallas, att för hvem som helst muntligen
försvara hvad de skriftligen yttra.*)
Redan förut hade jag umgåtts med tanken, att under
sommaren (1846) besöka Ramlösa brunn, därtill inbjuden
af min älskvärde vän, sedermera min svåger, C.
Juh-lin-Dannfelt**), hvars moder då var ägarinna till
Ramlösa. Då jag antog, att konungens tid vid ett
till-ämnadt besök i Karlskrona skulle blifva alltför upptagen,
beslöt jag mig därför att sammanpassa ett par veckors
vistelse i Ramlösa med de kungligas besök i Helsingborg,
*) Hänsyftar på förhållanden 40—50 år tillbaka tiden.
**) Sedermera general-konsul i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
