Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mitt första sammanträffande med konung Oscar I, ur efterlämnade anteckningar, af Georg Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
dörren till det tredje och anmälde: Herr Ameen från
Karlskrona, hvarefter han stängde dörren och gick.
Kungen stod helt nära dörren, så att jag blef
stående nästan utmed den, och denna ställning bibehöllo
vi oförändrad under hela samtalet. Han var klädd i en
mörkgrå liten rock med stora svarta hornknappar, ljusa
grå underkläder, och med detta väl soignerade hufvud,
kändt från alla porträtter. Ännu var han en utmärkt
vacker karl, med en intelligent blick. Jag förmärkte
ingenting af den förlägenhet, hvarför man någon gång
velat beskylla honom. Samtalet började ungefär så, att
jag förklarade, huru jag ansåg mig börja bedja h. m:t
ursäkta, att jag vågat falla honom besvärlig, då jag icke
hade något specielt att andraga. "Jag är", sade jag,
"utgifvare af tidningen Najaden. . .-
"Ja — så", af bröt kungen, vänligt nickande.
Jag fortsatte: att jag uppehöll mig på orten några
dagar och hade önskat få taga tillfället i akt att, då h.
m:t måhända hade sig bekant det intresse, hvarmed
nämnda tidning omfattat sjöförsvaret, få förklara h. m:t
att detta intresse vore lika varmt som rent, om än
till-äfventyrs misstag, kanske stora nog, stundom skulle
kunna gifva någon anledning till annat omdöme. Vidare,
att jag ansåge saken af allra största vikt och skulle
ingenting högre önska, än att den behandlades i det
offentliga af större förmågor, men då dessa drogo sig
undan det visst icke afundsvärda publicistkallet, må de
smärre ursäktas för sina försök.
H. m:t svarade, att han visst också ansåg saken af
allra största vikt, och att det var rätt roligt att se
någon så med intresse och värma omfatta den.
Samtalet fortgick sedan nästan så ogeneradt som
emellan två privata personer.
Vi talade om striderna emellan vapnen och huru
de å ömse sidor förts för långt. H. m:t menade, att
ensidigheten å storflottisternas sida försvunnit efter 1829
års expedition. Jag menade, att på den sidan aldrig
funnits så mycken ensidighet som på den andra.
Vi tycktes eniga om, att striden om linieskepp vore
en strid om ord; namnet gör föga till saken: stora
far-tvff måste finnas: dimensionerna af litet mer eller litet
*7 O . ’
mindre gifva sedan namnet.
Kungen talade mycket om ångkraften och dess,
inverkan och hade därför varit angelägen att fa en
ång-korvett med propeller färdig innan nästa riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
