Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
onda öfvernaturliga väsendens. Derefter gick
hon tillhaka i stufvan och lade sig att sofva.
Då nu folket om morgonen kom ut, hlef det
varse, att ormen var död, och att den var
genomstungen med ett stort spjut, som ännu salt
fast i såret. Jarlen lät taga det horrt
deri-från, och var det så stort (tungt), att få
kunde föra det; och han tänkte nu på, livad han
hade lofvat den man, som blef ormens hane;
men det syntes honom ovisst, om en menniska
eller kanske ett annat väsende hade utfört
denna bragd. Han rådslog nu med sina vänner
och sin dotter, huruledes han skulle utforska
detta. Emellertid höll han det för sannolikt,
att den, som hade utfört verket, också skulle
söka att vinna belöningen. T ho ra rådde då,
alt låta sammankalla ett Ting, så folkrikt, som
möjligt, och påbjuda, att alla skulle komma dit,
som ej ville blottställa sig för Jarlens vrede,
och på något sätt kunde efterkomma
Tings-slämningen; och i fall det var någon, som
vidkändes ormens banesår, så skulle han hafva
med sig det skaft, som hade tillhört spjutet.
Detta råd behagade Jarlen, låtande han således
stämma till Ting; och på den bestämda dagen
hommo Jarlen och många andra höfdingar
tillsammans, så att der blef en mycket talrik
folksamling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
