Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rckorn ca hvar af manskapet, som var lian
nära honom, då han talade, oansedt det var
ett långt afslånd. Den största lydnad blef
visad hans påbud, så att han genom sitt tal
stillade all den ofred, som hade uppstått
manskapet sins emellan. Emedlertid hade den icke
åstadkommit stor skada, eftersom striden blott
räckt en korrt stund. Derpå äggade Ivar
dem till att göra ett liårdt anfall på fienden,
”och nu tror jag,” sade han, ”att den
förfärligaste motståndaren är ur vägen röjd, då kon
är dräpt.” På ömse sidor ordnade de nu
hären, livarpå striden hegynte, och var den så hård,
att alla Svearne sade, det de aldrig någonsin
förut varit stadde i sådan fara. Bröderne
II v i t s e r k och Björn gingo så djerft fram,
att ingen fylking höll stånd emot dem, och
föllo nu så många af Ey stens folk, att den
minsta delen deraf hlef öfrig; dock kommo
somliga på flygten. Striden slöts då dermed,
att Konung Eysten stupade, men bröderne
fingo seger, och gåfvo dem fred, som voro
öf-Verblefne. Då sade Ivar, alt han ej längre
ville föra krig der i landet, eftersom det var
utanHöfdihg, ”utan vill jag häldre,” sade han,
”alt vi styra vår färd dit, hvarest mera
motstånd väntar oss.” Men Iland alin drog hem
med en del af hären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
