Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII. Saga om Ketil Häng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hette Björn, bodde i grannskapet; han hade
ständigt för vana att göra narr af K e t i 1, och
kallade honom JRafnista-fånen 3;. Björn
rodde ofta ut på sjön för att fiska; och hände det
en dag, då han var ute på den, attKetil
äf-ven tog en fiskbåt, samt refvar och metkrokar,
och rodde ut dermed, också på fiskfångst.
Björn var der före honom, och när de sågo
Ketil, logo de mycket och gjorde narr af
honom, och föregick Björn dem mäst deri,
som han var van att göra. De gjorde en god
fångst, hvaremot Ketil blott drog upp en
långa 4), som var en ringa fångst, men icke
flera fiskar. Då Björn och hans folk hade
lastat deras båt, drogo de upp deras
fiskredskap och gjorde sig färdige att fara hem. Det
sarnma gjorde ock Ketil; de logo då åt
honom, men då sade han: ”nu vill jag afstå till
er all min fångst, och skall den af er hafva
den, som den först träffar; hvarpå han
kastade långan upp i luften öfver till deras båt.
Den träffade Björn bonde, på örat så hårdt,
att hufvudskålen spraek, hvarpå Björn föll
öfver bord, sjönk genast och kom aldrig upp
sedan. De andre rodde då i land, och
detsamma gjorde äfven Ketil; men Hallbjörn,
brydde sig icke mycket om livad som händt.
En kväll i skymningen tog Ketil sin yxa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
