Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans krafter, och dessutom him pilar,
besittande den egenskap, alt han skulle träffa en gång
ined livardera af dem; och inan tre nätter
skulle delta vara gjordt, hvarför An dröjde
der under liden. Dvärgen, som hette L i t,
gjorde soin beslämdt var, och deL utan någon
invändning. A n gaf honom några
silfverpen-ningar, som modren hade lemnat honom,
hvaremot dvärgen gaf An en vacker stol. An gick
dercfler hem, och liar stolen på ryggen,
livar-vid folket log mycket, åt honom. An gaf sin
moder stolen, och sade, att det var henne som
han mäst borde löna (belöna).
2. Då A n var aderlon år gammal,
öfvcr-gick lian i storlek alla der nordanom; men
hvärken hans förstånd eller belefvenhet hade
tilltagit något under tiaen. Vintern
derförin-luin hade T bor er vistats i (på) Rafnista,
och fått tillnamn efter sitt svärd, så alt han
var blcfven kallad Thorci’ Thegu; men
om våren gjorde han sig färdig att draga till
Konungens hof. A n bad då, alt få följa med
honom, men Thorer nekade det hårdnackad t;
likväl då han begaf sig på vägen till skeppet,
kom An efter liononi. Thorer sporde livad
lian ville. A n svävade, alt lian ärnade färdas
med dem, clivad lian un tillät det eller icke.
T li o r c r sade då att lian ej skulle la lata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
