Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klenoder för en Konung; jag skönjer ej någon
sådan i dig; drag du till dina egendomar!”
Konungens syster sporde då: ”vill du icke nu
gifva ditt bifall till, att han ägtar mig?”
Konungen svarade, att det icke passade sig, ocli
yttrade tillika, att Ivar hade litat för mycket
på sig sjelf, då han trodde sig kunna fullgöra
uppdraget, och derför var äfven löftet
villkorligt. Thor er var då icke ofta hemma.
Der-efter sände Konungen tolf män, för att hämta
Ans hufvud, och tilltalade dem sålunda: ”jag
vill sända er till An på det sätt, att J skolen
hedja honom om att få vistas der öfver
vintern; men som han är stormodig, skall handå
tillspörja ^r, hvarföre ni färdas så många
tillsammans; men J skolen svara, att J hafven
alla Oågot gemensamt gods, och att J icke
till-trodden någon annan än han, att kunna skifta
det emellan er; tager han sedan emot er, så
skolen J genom penninggåfvor söka att draga
lika så många af hans män från honom, och
menar jag att det då slår i er magt, att ej
låta honom undslippa.” De drogo derpå till An,
och det gick med deras samtal som Konungen
hade anat; han tog emot dem, och de voro
der öfver julen. En kväll sade Jorun till
An: ”hvilka gäster tror du dem vara, som he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
