Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Grim röjde väg för sig, och utdelade
väldiga slag åt ömse sidor. Konungens män
tyckte, att det icke var rådligt att dröja der
längre, men Ans folk förföljde dem, och hlefvo
måfiga dräpte; men kvinnorna sökte beskydd
kos Jorun. An och Grim kommo ut på
en roddarbåt, och sågo då sig omringade af
Konungens flotta, men att midt ut i sundet
en spejarskjuta i3) var liggande. An utlät sig
det han gerna önskade att göra dem, som
vore satte att skada honom, något kännbart
af-bräck. Han rände då en jernbeslagen stång
(’båtshake}; in i bogen på skutan, hvilket hade
den verkan, att det kolblåa liafsvattnet
strömmade in i den, hvarvid de, som voro derå,
ropade till männerne på Konungens skepp, att
de skulle hjelpa dem. An sökte att
undkomma emellan dem. lian sade, att Grim skulle
kunna ro bättre, så fram t hans fotter varit
lika långa. Grim svarade, att han ieke skulle
förlora något dervid. An märkte icke något,
förr än liandkaflai ne på årorne stötte till
honom emellan skuldrornc (för bröstet}, och att
Grim var sprucken, emedan han hade rott
för häftigt. Då sprang An öfver bord; ty att
falla i händerna på Konungens män, var det
sista han ville. De sågo nu, att den ena bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
