Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelser ej äro uppvisade. För denna uppfattning tala ock en
mängd paralleller. Exempelvis må här anföras följande fall:
sv. kaxc (stor-kaxe), no. dial. kakse ’en mregtig Mand, isaer
om Bonder med store Eiendomme’ höra tillsammans med no. dial.
kagge ’en Stabel, en tfet sammenpakket Masse; en Stormave, tyk
og kort Krop, om Dyr og Mennesker’ och andra ord med
betydelsen ’klump’ o. d. (se ofvan under Kuchen och v. Fricsen
Me-diagem. 102 f., Falk-Torp Et. Ordb. 344).
Som kakse: kagge så förhåller sig efter min förmodan också
no. dial. knakse1 ’en k jaek eller stolt Karl’ (Aasen), ’en dristig og
dygtig Karl, Kakse’ (Ross) till knakse ’Bjergknold’, sv. riksspr. och
dial. knagg knagge ’liten knöl, liten kulle’ o. s. v., äfven ’stark karl’
(knagge-bagge), mit. knagge ’hård utväxt, knöl, tjockt stycke’, nit.
knagge bl. a. ett ’tjockt, duktigt stycke t. ex. af bröd’ m. m.
(v. Friesen a. st. 103 ff.).
An mera belysande för betydelseskiftningarne i kuse äro
åtskilliga till det ofvan behandlade germ. knatts- knus-, knös-
knas-med betydelsen ’klump, knöl’ etc. hörande ord: no. dial. knause
’tyk og tretvoxen Karl’, äfven ’msegtig Mand, Kakse’ (jfr ofvan knause
’kloss’), sv. knös ’förmögen man, stor, märkelig karl, knase’ t. ex.
en rik knös, Knös n. pr. (jfr ofvan knös ’liten upphöjning, knöl’
etc.), no. dial. krns ’Knegt, Krabat (med Bcgreb af Trodsighed),
stolt, majgtig Mand’, som adj. ’overmodigt affierdigende, frastodende
myndig’, da. knas ’ung Mand’, i äldre da. ’voldsom, ustyrlig Mand’2;
sv. dial. knase ’duktig, styf, stark karl; rik, dråplig karl’, äfven —
alldeles som kuse — om ’ting af synnerligt värde, gagn, godhet,
brukbarhet’ o. s. v., knast ’en person af någon betydenhet, en
någorlunda rik person’ (jfr ofvan knast ’utväxt, knöl’), 110. dial. knas
’en kja:k, dygtig Karl; en seldre mrcgtig Mand’, da. knast’cn gam-
1 Till afledningen med -se i kakse och knakse jfr Hellquist Arkiv VII, 153 f.
2 Falk-Torp Et. Ordb. 395 härleda knf*s, då det brukas om en person, ur
en grundform *knösia-, men däremot sv. da. knos ’upphöjning, knöl etc.’ ur
knans-(a. st. 388). Orden äro väl dock icke blott besläktade, utan identiska, och, såsom
jag inhämtat af min vän O. v. Friesen, hindrar ingenting att i båda fallen utgå från
knaus-, då ju u i no. knos kan bero på danskt inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
