Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u-omjudet av a o senare komponenten i u-brytningsdiftongen;
dock var o i io ingalunda identiskt med det vanliga 0, o Sigvats
rim Jlokki: piokkva betecknar han därför som felaktigt, vilket
förefaller mig mycket riskabelt: man bör betänka sig många gånger,
innan man beskyller formkonstnärer sådana som Sigvatr o {>örarinn
för rimfel. Wadsteins förklaring av saknaden av rim mellan io o o
är så långsökt o hårdragen, att den endast i yttersta nödfall bör
tillgripas. O detta nödfall existerar ej mera, då zg-formerna visa
sig vara judlagsenliga. Vilket judvärde tecknet g må ha haft, hör
cj hit; möjligt är ju, att det växlade framfor olika konsonanter;
vad jag tror mig ha bevisat är blott, att senare komponenten i den
genom labialisering av ia uppkomna u-brytningsdiftongen är
identisk med u-omjudet av a.
Att denna diftong vanligen skrifves io, sällan iq, ico eller icv
förefaller mig icke så märkvärdigt. Jag hänvisar till vad Finnur
Jonsson härom yttrat (Arkiv IX sid. 376). Det är dessutom alls
icke säkert, att skrivarena alltid voro klart medvetna om att
sonan-ten i io (iq) icke hade samma kvalitet som o, eller åtminstone kann
skillnaden ha förefallit dem så ringa, att det var onödigt att
beteckna den, helst som läsningen ej ett dugg underlättades genom
den besvärligare skrivningen iq, ico eller iw. Då o då kommo
skrivarena att reflektera över, att nämda diftong faktiskt innehöll
ett g-jud, o därigenom förklaras skrivningarna iq o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
