Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. s. 6 latum wir tha latom wir thälta = nr 46 (brev) s. 4 latum ui thcessa
J>aitt03 breff scriwcc bref skriwa booc scriua
7. Giwit war breff Giwit war bref thötta = nr 46 (brev) Giuin aar thaissc book
fisettae
Man finner alltså i de sörmländska texterna en bestämd
utveckling. Medan nr 46 överallt utom på ett ställe, där ’bok’
näm-nes, omtalar ett stadfästelsebrev, hänvisa nr 47 och 48 på 3 ställen
till en ’bok’, fastän stad fästeisens brevform omnämnes på 4 ställen
och däribland i de viktiga inlednings- och avslutningsformlerna; hs
B åter överför alldeles stadfästelsens kraft och verkan på lagboken.
En utveckling sådan som denna förstås lätt under det
antagande, att stadfastelsen från början utfärdats i form av ett brev,
som sedan införts i någon lagbok. Ur en sådan lagbok är den
urkund, som ligger till grund för nr 46, avskriven; på ett ställe
hänvisar skrivaren med lättförklarlig psykologi till denna bok i
stället för till brevet. I nr 47, 48 har samma tendens verkat
starkare, medan hs B företräder ett senare stadium, där den alldeles
genomförts. Att anta en motsatt utveckling i två led synes vara
omöjligt. Urkundens hela uppställning visar för övrigt, att den
ursprungligen dikterats i brevformx. Stadf. kan således inte anses
jäva det förut på textkritisk väg vunna resultatet, att vid dess
utfärdande en genom kungamaktens försorg utskriven, slutgiltigt
redigerad laghandskrift inte förelegat.
Den andra omtalade avvikelsen från UL Stadf. enligt UL
hs A var uttrycket i SML Stadf., att den gamla lagen ’ströningum
haföos i flerom bokum’. Det visar sig nu, att skrivaren här som
på andra ställen endast följt Engsöhs, som har samma ordalag.
Rörande rättens tidigare kodifiering kan således intet slutas ur detta
i Engsöhs fördärvade ställe, som för övrigt skulle betyda, att olika
delar av lagen införts här och var i olika böcker2.
1 Samma mening omfattar B. E. Hildebrand DS IV s. 20 n.; en motsatt
framställes av K. H. Karlsson, Förh. mellan landslagens båda redaktioner Hist.
Tidskr. 1884 s. 278.
2 Härmed falla Kjellbergs översättning och slutsatser a. a. Hist. Tidskr. 1898
s. 304. På därstädes given anledning må även anmärkas, att både Tengberg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
