Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyisländskan liksom i alla övriga nynordiska språk äro dessa
äfter-namn klara ock odisputabla komposita, ock hava i själva värkct
så varit allt ifrån medeltidens senare del. Följaktligen —- har
inan, medvetet äller väl oftare omedvetet, slutit — måste det hava
varit så även på den fornisländska literaturens blomstringstid, ja
kanske rent av redan under vikingatiden. Nutiden har gjorts till
norm för forntiden — en för övrigt icke ovanlig företeelse. De
språkliga vanskligheter ock orimligheter, vari man sålunda
invecklade sig, ha icke förmått väcka äftertanken. De fläste hava kanske
icke ens haft en aning om deras tillvaro. Även de gamla
handskrifternas tydliga fingervisning har varit förgäves.
Den enkla utvägen ur svårigheterna är således att upplösa
dc förmenta sammansättningarna i deras beståndsdelar ock låta
dessa — i skrift såväl som uttal — fungera såsom självständiga
ord. Att medels eksempel visa, huru genom denna åtgärd
klarhet ock lättfattlighet träda i stället för dunkel ock onatur, anser
jag överflödigt. Därom kan var ock en själv lätt övertyga sig.
Här gäller alldeles detsamma, som yttrades under punkt 4) här ävan.
Riktigheten av den slutsats, vartill vi kommit, intygas på det
allra kraftigaste av de gamla handskrifterna. Så vitt jag kunnat
utröna, är det nämligen en i dessa med utomordentlig konsekvens
genomförd regel, att de här ifrågavarande äfternamnen skrivas
såsom icke sammansatta, således t. eks. Karls son äller sonr äller
vanligast med förkortning av senare leden Karls s. Ock detta
gäller icke blott de älsta handskrifterna utan även dem från
1300-talct. Först mot slutet av nämda århundrade tyckes en viss
vacklan i skrivbruket inträda på Island såsom tecken till, att
samman-dragningsprocessen är i gång. I Norge har denna synbarligen
inträtt något tidigare, men särskrivning är dock regel även där
ännu under förra delen av 1300-talet.
Att normaliserande täkstutgivare så genomgående förbisett
äller icke aktat nödigt att taga hänsyn till detta handskrifternas
otvetydiga vittnesbörd, är förvånande. Normaliseringens syfte är
ju dock ickc att på något sätt förfalska språket, utan endast att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
