Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till tolkningen av Rökstensinskriften Av L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lönrunan för i f anger, således med äldre runfutharken
indelad i 4 ätter. Den följande delen av inskriften läst från höger
till vänster ger
i förra fallet: wp (tredje ättens andra runa ock andra ättens
andra runa i äldre futharken, med runorna ordnade, utom i fråga
om ättindelning, såsom å Vadstenabrakteaten1), i senare fallet: un.
Hela inskriftbiten ger alltså antingen ewp eller ock bun.
Läsningen bun är ju tydligen omöjlig, medan ewp synes kunna
giva ock, som straxt skall visas, värkligen ger mening.
Man finner alltså, att äldre runfutharken bör användas för
denna lönskrifts läsning2. Detta synes redan a priori sannolikt,
alldenstund de båda elementen ock Ä i denna lönskrift tillhöra
äldre runraden och det tredje elementet I, enligt min åsikt, som
jag motiverat i min förut nämnda avhandling om denna huvudart
lönskrift, även är hämtad från en form av den äldre runraden (jfr
Thames-knivens I).
Vi ha sålunda funnit, att den enda metodiskt riktiga
läsningen ger ewp. Huru skall då detta tolkas? Närmast till hands
synes ligga att uppfatta det som två ord: e up. Den
omständigheten, att två olika arter lönlig runskrift använts, gör det efter
min mening sannolikast, att här två ord återgivits, vartdera med
en särskild underart lönskrift. På liknande sätt uppfattar jag,
såsom längre fram skall visas, den del av lönskriften, som i inskriften
1 Tillägg; straxt före tryckningen: Enligt den ordning, vari runorna äro
an-bragta å den nyfunna gottländska Kylfver-stenen — varå Brate funnit äldre
runfutharken avbildad (se hektografiskt meddelande från honom av sept. 1903) —, skulle
man här få: fwe, som ej ger någon mening. [Anm. Den av 5 runor bestående,
särskilda inskriftdelen å Kylfverstenen uppfattar jag efter Brates avbildning som
sueus ock ser däri ett latinskt ord: sueus, svensk. Jag gissar, att en till namnet
okänd man från svenska fastlandet blivit begraven i den gravlusta, varå den
run-ristade hällen anbragts, ock att den gottländske man, som ombesörjt begravningen,
velat skryta med sin lärdom ock därför inristat dels runfutharken, dels ett ord på
latin, skrivet med runor, som han uppsnappat t. ex. under färder i södern eller
genom förmedling av köpmän eller av — irländska munkar. (Obs. att lönrunan å
Kylfverstenen återfinnas i en St. Gallenhandskrift; se den efter en av mig ombesörjd
fotografi meddelande avbildningen hos Stephens, ONRM. IV: 1)].
2 Indelad i tre ätter giver äldre futharken här tun, som ej ger mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
