Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lats till ett å-ljud, till samma ljud i en del af Dalarne (åtm. Boda
och n. Rättvik) samt västra och mellersta Härjedalen, t. ex. nåvår
’nafvare’ (Dal.), dqgor ’dagar’ (Härj.), tqlo ’tala’ (Härj.)x. Men
växlingen framträder i alla fall tydligt nog och har uppenbart liksom
i Vätömålet ursprungligen sammanfallit med en växling mellan
förlängd och kort vokal, hvilket den ännu gör i vissa dalsocknar
(åtm. Boda o. Rättvik, men ej Leksand). Likväl är
differentieringen endast i en del af området lika utpräglad som i Vätö, så att
man säger t. ex. ba vb. ’bad’ (n. Ang., As.), dag (s. Ang., As.),
grav (n. Ang.), tak (Jämtl., As.), van (s. Ang.), men dagar (s. Ang.),
fatas ’fattas’ (Ås.; fsv. fatas), mala mmla (Jämtl.), skalig-li ’skadlig’
(s. och n. Ång.; fsv. skafialiker), staka ’stake’ (s. och n. Ång.)2.
I somliga trakter har den, i st. f. a- och ä-ljud, endast gifvit slutet
och öppet a (lmalf. a och a), exempelvis i dag (Häls.), grav (Häls.,
Härj.), mat (Häls.), tag (Med., Härj,), tak (Härj., Jämtl.) och avug
-u ’afvig’ (Dal.), dagan ’dagarna’ (Häls.), gate -o ’gata’ (Häls., Härj.),
gnaya (Jämtl.), skate -o ’skata’ (Häls., Med., Härj.), svara o. d.
Sv. Iandsm. III. 2 (s. 47 Vörutraiske ’Varuträsk’ Skellefteå, s. 43 lodin ’ladorna’
Luleå, ss. 36, 40 lögO ’lagom’ stärkvörin ’stark-varorna’ Neder-Kalix, s. 34 håylörQn
’höladan’ Öfver-Kalix); Grip, Skuttungemålets ljudlfira, Sv. Iandsm. XVIII. 6 § 38;
Hultman, Östsv. dial. § i.43.
1 Området för denna öfvergång innefattar dessutom den i väster resp. söder
till nämnda trakter stötande delen af Dalarne (åtm. Ofvansiljans fögderi), hvarest
den gifvit rent ^-ljud (lmalf. o). Väsentligen samma företeelse träder i dagen i ett
annat område, hvartill tyekes höra ungefär Västerbottens län (utom Åsele lappmark)
samt Norrbottens län; här har likväl ändeisens <f-ljud förbytts i a. I södra delen
af detta område uppträder den omljudda vokalen som slutet a (lmalf. Ö-), utan tvifvel
på grund af en yngre utveckling d > 0, hvari äfven urspr. öppet o under vissa
förhållanden deltagit; i vanliga fall återges äldre kort a genom öppet a eller ä
(lmalf. a och &). Norra delen visar öppet <?-ljud (lmalf. CO). Redan med Nysätra
s:n är detta händelsen, ehuruväl a ännu möter i något nordligare soeknar, såsom
Burträsk — här doek efter bilabial kons. & — oeh Skellefteå; åtm. fr. o. m. Piteå
tyekes (O vara enrådande ända till Öfver-Kalix, som igen har a-ljud, med samma
undantag som Burträsk. Ett tredje område där a blifvit å i ifrågavarande ställning
är Estland (utom Nargö). Jf. betr. allt detta Noreen, Ordlista öfver dalmålet, Sv.
Iandsm. IV. 2, passim, oeh af de s. 230 not 3 anförda arbetena Åström §§ 7, 26;
Lindgren §§ 33, 46, 47; Sv. Iandsm. III. 2 ss. 32—43, 45, 47, 48; Hultman §.52.
2 Identifieringen af Blombergs oeh Sidenbladhs co med lmalf. & härrör från
Lundell, Sv. Iandsm. I s. 97 f. Att den "grofva" beteckningen ä i hithörande ord
i språkprofven från Åsele lappmark åtminstone ej återger ett mindre å-aktigt ljud
än lmalf. U får väl tagas för gifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
