- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
245

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tillägg.

S. 228 r. 15 ff. Först efter utarbetandet och sättningen af
förevarande uppsats har G. A. Tiselius’ Ljud- och formlära för
Fasternamålet i Roslagen (Sv. landsm. XVIII 5) kommit mig till
handa. Af de uppgifter han lämnar framgår, att Fasternamålet
intar en öfvergångsställning mellan de af Vätömålet representerade
dialekterna och den västligare uppländskan. Liksom Vätömålet återger
det urspr. kort a framfor vissa geminator och
konsonantförbindelser med ett «-ljud, framför andra med lmalf. a. Men det närmar
sig den västligare uppländskan därutinnan att <2-ljud möter också
framför 11, lt (och väl äfven Is) — af ursprungliga geminator och
konsonantförbindelser föregås alltså endast gg (här äfven < gd),
dd, bb, inljudande rr samt r eller kakum. I + kons. o. motsv. af a.
Och vidare däri att urspr. a i kort hufvudtonig stafvelse, såvida
det undergått förlängning, regelbundet representeras af ett «-ljud

— eller närmare bestämdt lmalf. ao — ej allenast där stafvelsen
är sluten utan ock där den är öppen. Häraf kan slutas, att
Fasternamålet vid tiden för öfvergången a < a företedde vokallängd,
utom framför samma geminator och kons.-förbindelser som
Vätömålet, äfven framför 11, It (och Is), samt att det i olikhet med det
senare genomfört jämväl vokalförlängningen 1 öppen kort
stark-tonsstafvelse innan nämnda öfvergång ägde rum. — Synnerlig
uppmärksamhet förtjänar Tiselius’ iakttagelse rörande samma mål, att
enstafviga ord i stället för kort, af lång konsonant (eller
konsonantgrupp) efterföljd vokal hafva en något längre (»halfkort»)
dylik, medan tvärtom konsonanten är i någon mån förkortad (»medel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free