Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(öppet ö-ljud) f. ~ sag f. Aasen. Att dessa former återgå på det
välbekanta fvn. sgg f. pl. sagar är otvifvelaktigt och det är lika
otvifvelaktigt, att Söderwall med rätta likställer fsv. sagk med
fvn. sQg, se Ordbok öfver svenska medeltidsspråket s. v. Med
denna kombination lösas på det mest osökta sätt alla ofvan
framhållna egenheter hos ordet för såg i de östnordiska språken och
vi få ett nytt fall af smn. q bevaradt såsom ä1.
Det geografiska området för öfvergången 5 > | | gh synes af
hvad ofvan anförts ha varit Svealand, möjligen (f) äfven
Vestergöt-land och Östergötland; dock ej dettas sydligaste härad. Ty i Ydre
heter fvn. iQgr m. leg: fåraleg ’det varma vatten hvari får tvättas’.
I så fall bör det småländska (Östra hd) sag, saj betraktas som en
från riksspråket inkommen form liksom faktiskt såg uppträder vid
sidan af sag i Södra Möre. Så synnerligen långt upp i Norrland
synes öfvergången ej ha sträckt sig, då från Helsingland anföres
Isg, Wennberg Ordb. öfver Allmogeord i Helsingl. Då emellertid
best. form här heter fadjin beror s möjligen på vokalens bevarande
som kort.
Ytterligare fall af h, motsvarande smn. q kunna säkerligen
framdragas. Men redan de ofvan anförda exemplen torde
vederlägga — åtminstone för svänskans vidkommande — Hultmans
hypotes om en ljudlagsenlig återgång af q > a. Ehuru altså
«-formerna icke äro enarådande såsom representanter för gammalt q,
så äro de dock — och så till vida erkänner jag det värdefulla i
Hultmans observation -— tillräckligt talrika, för att denna deras
talrikhet skall kräfva en förklaring. Denna skulle jag — utan att
våga anse mitt lösningsförslag definitivt — söka på tvenne håll:
1 Möjligen har man att i den svänska dialektformen (Nftrke) n&g(B(n) pl. n®,ra
’någon’ och väl också då i riksspråksformen (jfr t. ex. Djurklou Sv. Lm. I, 625 ff.,
som från Närke bar ofvan anförda form, men däremot pakkar ’pockad’, ag ’ock’,
ba — fsv. bödh) se en motsvarighet till fvn. nQkkurr. Men formen är dessvärre
tvetydig, då den också kan utgå från fsv. näkar, hvarom Noreen Aschw. Gr. § 73, 2,
om denna form f. ö. är säkert styrkt och icke liksom saagh en skrifform för
nQkar Det danska nogen talar för härledning ur nQkorr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
