Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes högen aldrig ha helt dött ut i Norden, åtminstone om man
tar med i räkningen alla dess afarter, såväl det lilla låga jordblandade
stenröset, hvilket t. ex. på Gotland uppträder redan under
århundradena närmast före Kr. föd,, — som det jordfria »stenkumlet»,
hvilket i de flesta delar af den skandinaviska halfön norr om Skåne
synes vara bronsålderns, och längre uppåt halfön troligen äfven
den äldre järnålderns egentliga grafform.
Från den äldre järnålderns sista århundraden finnas hela
graf-fält af högar i olika delar af den skandinaviska halfön liksom på
Öland och Gotland, och under hela den yngre järnåldern (från c:a
400 eft. Kr.) utgöra dessa den ojämförligt vanligaste grafformen
inom samma trakter. Äfven kolossala högar uppträda nu åter; vi
behöfva endast påminna om Gamla Upsala-högarna från
5—600-talen, med c:a 60 m:s diameter, om den c:a 50 m. vida högen vid
Gokstad nära Sandefjord, i hvilken den berömda skeppsgrafven
från tiden omkring 900 upptäcktes, och om konung Gorms och
drottning Tyras ännu väldigare högar vid Jaellinge på Jylland.
De ordinära grafhögarne från vikingatiden kunna sägas vexla
mellan 4 och 10 m. i diameter. Ibland äro de uppförda endast
af jord (resp. sand el. lera), oftare innehålla de dock mer eller
mindre sten; fullkomligt jordfria stenrösen från denna tid äro
däremot ej med säkerhet uppvisade.
Då och då kan en »bautasten» vara rest på toppen; de på
jämn mark stående enstaka bautastenarne synas däremot egentligen
tillhöra den äldre järnåldern och vara märken för brandgropar eller
urnegrafvar, — när de ej äro uteslutande minnesstenar utan spår
af graf.
Stensättningarnes historia är för närvarande svårare att skrifva.
Vi torde dock med full rätt kunna påstå, att de åtminstone på
skandinaviska halföns fastland i hufvudsak tillhöra just vikingatiden,
och det i alla sina skiftande former, både runda, fyrkantiga,
treuddiga och skeppsformiga.
Vid grafvarne under flat mark är det den inre anordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
