Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Weinhold påpekat (s. 477), saknas ej heller i den isländska
prosalitteraturen vittnesbörd om, att det i Norden verkligen en gång
varit en ganska utbredd sed, att hustrun skulle följa sin make i
döden. Då jarlen Valgaut i Götaland, en ifrig hedning, genom
sin son, som var döpt och i tjänst hos Olaf den helige, fick en
uppmaning att komma till denne, tillsäger han sin hustru, att om
hon finge spörja, att han blifvit dräpt, skulle hon först dricka arföl
och sedan göra bål, bränna därpå allt det gods hon kunde och
till sist stiga själf på bålet (Olaf den heliges saga i Fornmannasögur
V, s. 328). I den äldre Olaf Tryggvasons-sagan (ibid. X, s. 220)
uppgifves, att orsaken till Sigrid Storrådas skilsmässa från Erik
Segersäll enligt somligas påstående skulle varit den, att »det var
lag i landet, att om det uppstode missförhållande i äkta makars
dödstid» {ef misdauöi yrdi Mona) d. v. s. om mannen doge, när
hustrun ännu enligt naturen kunde väntas ha lång tid kvar att lefva,
»så skulle man sätta hustrun i hög med honom»; och Sigrid hade
nu vissa skäl förmoda, att Eriks död vore nära förestående1. Att
cn träl dödar sig för att följa sin herre och blir högsatt i skepp
med honom, omtalas i Landnåmabok II, 6.
Vi återvända till Eddan. Hvad värde den prosaiska
inledningen till Helreii Brynhildar kan hafva, är svårt att säga; där
säges i motsats till Siguräarkviäa, att Sigurd och Brynhild brändes
på hvar sitt bål och hon på en med »gudväf» tältad vagn. Om
vagnars användande vid likbegängelser få vi nedan ett lämpligare
tillfälle att tala.
Äfven i Guirunarhvqt v. 20 nämnes bränning på bål, här
kalladt eikikqstr. Bestämmandet af träslagen i de kolrester, som
finnas tillvaratagna från brandgrafvar, är åtminstone i större om-
ligt litterärt vittnesbörd, i Egilssagan kap. 78, ehuru det där ej gäller makar, utan
farfar och sonson. I Laxdcelasaga kap. 38 omtalas utan närmare detaljer, att två
makar ligga båda i ett kuml, och i Gisle Surssons saga sid. 9 synes också vara
menadt, att två makar lagts i en och samma hög. — Jfr dock å andra sidan den
straxt härefter anförda berättelsen om Sigrid Storråda.
1 Weinhold anför denna berättelse om Hakon jarl och Gunnhild, hvilket torde
bero på någon missuppfattning af sammanhanget på det anförda stället, hvilket också
han citerar som sin källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
