Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordet dys motsvarar tydligen, liksom ännu på Island, hvad vi kalla
röse. Det är en stenhög (med eller utan jord), hvarmed man
nödtorftigt täcker liket1. Detta sker ute i marken, där fienden fallit,
eller eljest på aflägsnarc ställen. Gengångaren Hrapp i
Laxdcela-sagan fördes bort, »där fä och folk kommo minst», och »dösades»
där (kap. 17, jfr kap. 24). I samma saga kap. 37 berättas, huru en
man och hans hustru, som trollat, blifva gripna på »halsen» (åsen)
mellan Haukadal och Laxådal; där stenas de till döds, hvarefter
öfver dem gjordes »en dös af sten, hvaraf ännu ses märke, och
kallas den Skrattavarde» (af skratte = trollkarl och varde, som ju
ännu i dag i Norge betyder en på ett berg till märke uppstaplad
stenhög)2. Enligt Gisle Surssons saga (s. 34) blefvo en trollkarl
och hans syster »kasade» på ryggen mellan Haukadal och
Me-daldal.
Vid dessa beskrifningar kommer man ovilkorligen att tänka
på de i Skandinavien (liksom i Finland) så talrikt förekommande
s. k. stenkumlen från bronsåldern (resp. äldre järnåldern), hvilka
just vanligen ligga på bergshöjder. Ar denna jämförelse
berättigad, så skulle vi äfven här hafva för oss ett eljest ur bruk kommet
grafskick användt i föraktligt syfte3.
1 Jfr Egilssaga kap. 81: Torsten Egilsson, som dödat trälen Trand, bar
grjot at hortum ok hulöi Jtrce hans; samt Heimskringla, Harald hårf. saga kap. 31,
där Torf-Einar jarl på Orknöarne i vers uppmanar sina män att verpa grjöti på den
dödade Halfdan bålegg. — Att “dösen" ibland bestod af både jord och sten, kan
möjligen slutas af, att enligt Eyrbyggjasaga kap. 34 behöfves graftöl för att “bryta*
en dös; jfr Laxdcelasaga 24. — Den nutida arkeologiska termen stendös betecknar
ju något helt annat. — Ordet kasa hör tydligen ihop med kgs : “hop", äfven användt
om en likhög, se Orvar-Odds saga kap. 14, slutet.
2 Enligt Hrafnkelssaga kap. 6 reses en varde bredvid en “dös" på en
fjällafsats.
3 I detta sammanhang bör också påminnas om Snorres berättelse i Harald
Gråfälls saga kap. 9 om konung Tryggve, som blef dräpt vid Väggen öster om
Sotanäs, ok liggr hann par sem nu er kallat Tryggvahrcyr (jfr Agrip, som har
Trnggva ratir). Sedan gammalt har man identifierat detta med ett stort stenkummel
på Tryggön vid vestra sidan af Sotenäs i Bohuslän (gården Vägga ligger mycket
riktigt på östra sidan af näset). I detta kummel har man visserligen 18r4 i en
grafkista hittat en spjutspets af brons, men såsom flere författare framhållit är det
ingalunda otänkbart, att Tryggves lik blifvit af hans fiender, åtminstone tillsvidare,
uedvräkt på något ställe i det ovanligt stora kumlet. Se Holmberg, Bohusläns hi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
