Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. v. s. i den eller de dialekter — uppländska och sörmländska
— som talas i bygderna omkring Mälaren.
Konsonantförlängningen förekommer i synnerhet af konsonanterna k, p, t, men äfven
af s och r, i mindre grad af öfriga konsonanter (mest i n.
Uppland). Den torde också vara något mer utbredd i sådana ord, där
vokalen är urspr. I (p?), något mindre, där den varit öfw?)1.
Någon olikhet i fråga om valet af de båda alternativen — vokalens
eller konsonantens förlängning — mellan en- och tvåstafviga former
(sluten och öppen stafvelse) är hittills ej med säkerhet
konstaterad. -—- I de öfriga medelsvenska dialekterna, till hvilka jag
närmast räknar den egentliga sörmländskan (i Södermanland med
undantag af Mälartrakterna och Södertörn), närkiskan och östgötskan
synes vokalförlängning i kortstafviga ord vara genomgående —
oberoende af vokalens eller konsonantens beskaffenhet. På
liknande sätt förhålla sig de flesta andra svenska dialekter.
Af dessa uppgifter följer, att det hithörande ordmaterialet kan
indelas i två grupper: i) sådana ord, vid hvilka dialektala differenser
komma till synes och 2) sådana, som ha samma form i alla målen.
Redan en flyktig öfverblick af de äldre källorna visar, att samma
fördelning också i dem kau konstateras. Det är därför klart, att
vår undersökning hufvudsakligen får anledning sysselsätta sig med
den förra gruppen, d. v. s. med ord innehållande vokalerna *, y,
ii, o följda af konsonanterna k, p, t, s, r, blott i mindre mån med
ord af annan typ.
Hufvudsaken i den följande undersökningen blir en samling
af hithörande citat ur våra två ordböcker från 1500-talet: Variarum
rerum vocabula cum sveca interpretatione Stockholm 1538 (Var.
rer.)- och Elaus Petri Helsingius’ Synonymorum libellus Stockh.
1587 (Syn. lib.) samt ur den förnämsta ordboken från 1600-talet:
Dictionarium latino-sveco-germanicuni Linköping 1640 (Lex. linc.).
Samlingarna göra ej anspråk på fullständighet, men torde vara till-
1 Detta senare synes framgå af bland annat Fasternamålet, på gränsen mellan
de egentliga Upplandsmålen och Roslagens mål; beskrifvet af G. Ad. Tiselius Sv.
Lm. XVIII. 5.
2 Citeras efter Aksel Anderssons upplaga Uppsala 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
