Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stråke, wceka hebdoinada Ind., weka Lex. (d:o), korswcka, zveeta,
igh, -waanweetas, affwetigh, (öpna), widöpen.
b) vacklande: bråtas etc. Ind., årå tas Lex. (luctor), b ro tas Lex.
(obluctor), bråtande Lex. (eluctor), brå/ning Lex. (lucta), men brottas
Lex. (deluctor), brotta sigh Lex. (delucto), brottande, brottning Lex.
(pakxstra); pepar Lex. (piper), murpepar Ind.sedum, men pcpper Ind.
c) Dubbelkonsonant: hoppas, ivan/toppas, kopper Ind., koppar
Lex. (cuprum), mosse Ind. (se kärr\ jfr mossas, mossig/i), mycken,
-et 1. -it, nyckel. Vidare sommar, hammar o. dyl.
Det synes mig i regel ej kunna betviflas, att dessa skrifningar
i Lex. linc. i verkligheten betyda, hvad de ge sig ut för.
Jämföra vi nu de tre exempelsamlingarne med hvarandra,
faller genast i ögonen den ringa öfverensstämmelsen mellan dem.
Framför allt gäller detta Syn. lib. å ena sidan och Lex. linc. å andra.
Vi kunna ställa tillhopa former som beck i Syn. lib. men beck i
Lex. linc. eller bett— beet, dghnebleck — ögnableek, lett — let, skepp —
skep, steckespett — steckespeet, bette — bete, brånne — bråne, droppe —
drope, kossor 1. hussor — ho sa, lenna — le en, letta — leta, ploghskotta
— plogskota, ivecka — iveeka, öppen — öpen etc. Motsättningar som
dessa kunna naturligtvis ej förklaras genom tidsskillnaden. De måste
ovillkorligen förstås såsom dialektala skiljaktigheter. Och
olikheterna äro i själfva verket så betydande, att de två ordböckerna
måste anses vara författade på två helt skilda dialekter. Hvilka
dessa dialekter varit, därom tror jag vi kunna framställa rätt
sannolika förmodanden. Språket i Syn. lib. stämmer väl med
Upplandsdialekten, sådan den talas i trakten af Uppsala. Helsingius var
från Helsingland — och enstaka spår af helsingedialekt kan
möjligen skönjas i hans arbete — men han fick sin utbildning i
Uppsala. Lex. linc. åter ansluter sig nära till östgötskan t. ex. i
Lin-köpingstrakten. Vokalförlängning i kortstafviga ord är regel i Linc.
liksom i den nu talade dialekten. I enstaka fall är ordbokens
språk t. o. m. mer dialektiskt d. v. s. följer strängare de för
dialekten karaktäristiska ljudlagarne än det moderna målet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
