Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu i förra veckan var det en pojke, aderton år gammal, som
for i vall med hästarna. Då fick han se ett stort djur, »nio alnar
långt» tog han till, med en krans på hufvudet, och stjärten så
bred som en skyffel och i tjockleken som en trekannshämtare.
Det kom ut ur skogen och gick fram mellan hästarna, och när
pojken skulle hem igen och kom tillbaka dit, så flög en
tjäderhöna upp på samma ställe, och då vardt han så rädd, så han
skulle till och dåna, och när han kom hem, blef han så sjuk, så
han måtte ligga i flera dagar. De trodde först, att det var en
orm, och sade, att de skulle gå i skall efter det där djuret, men
nu tro de, det var ett råd, som visade sig.
*
För flera år sen gick hans styfmor förbi på samma ställe,
och då sitter en mängd liar och käftar af något kräk på en
gär-desgård. Och så tog hon hem en lie och frågade, om någon
rådde om den, men ingen kändes vid den. Men om hon hade
tagit de där käftarna i stället, hade hon fatt betalt för att hon
hade gått fram där, för det var bägare säkert.
För det var en gumma i Öregrund, som skulle till Bolka med
ett kar, och hon koin ihop med sådana där käftar. Och då tänkte
gumman: »jag tar en», för de äro bra att koka tvål på, det är
märg uti, si. Och så tog hon en med sig hem och lade på
spismuren. Men när gumman sen skulle ta käften, där hon hade lagt
honom, sä låg det en bägare i stället. Och då tar hon bägaren
och går på rådstim i Öregrund och frågar, om någon hade känsla
till den, men alla nekade, och gumman fick behålla bägarn hon i
herrans namn. Det är riktigt sannt det där. Jag har hört det
flera gånger än en, det taltes om i mina unga år. Det var riktiga
bägare förstås, som de gräft ner för fienden, men för gumman såg
det ut som käftar. Det var väl något råd, soin hade dem ute och
vädrade och blekte dem. De voro af silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0422.html
